Google Maps fryser ut 4an

Dagens I-lands problem (dessutom lokalt för Stockholm) : buss 4 har slutat dyka upp i Google Maps. En av anledningarna till att min lägenhet är fantastisk är närheten till 4an. Den tar mig till familjen i norra och västra förorterna via fridhemsplan eller tekniska. Till vännerna genom skanstull och allt där emellan. Men plötsligt tycker Google aldrig att den är ett alternativ. Bekräftat i andra telefoner än min. 

Mystiken tätnar. Jag återkommer. 

Äras den som äras bör, telenor exempelvis

Minns ni när jag var lite putt på 3s sneakiga kampanj gällande roaming i EU? I korthet så skröt man om sina nya låga priser, som råkade vara så höga som möjligt enligt nya EU-direktivet. Då föreslog jag att en operatör som är lite framåt och bryr sig om sina kunder istället borde tagit steget fram till nästa sommars krav på 0 extrakostnad redan nu – det hade varit värt en kampanj!

telenor

Tydligen så läser någon på telenor min blogg (eller så var det bara helt rimligt) så nu har man gjort just det. Inga roamingavgifter inom EU helt enkelt.

En annan sorts milstolpe, dag 100

Så var vi där. 100 dagar sedan jag startade utmaningen som går under blogg100. Det har verkligen varit rätt tungt. Men innan jag beklagar mig, hur gick det?!

  • 91 inlägg, så inte riktigt de planerade 100 men med tanke på att jag bestämde mig för att att ta “ledigt” när jag var på semester så känns det rätt bra. Missade också 2 dagar tror jag där det inte hanns med. Ändå nöjd med mängden!
  • Ganska snart så skapade jag blogg100-cheapout taggen. För dagar där tiden inte fanns att ha en klok reflektion över ett viktigt ämne, några gånger var det ett lästips, andra mest en ursäkt. Totalt 8 inlägg kändes tämligen irrelevanta eller överförenklade och fick taggen blogg100-cheapout.
  • Så skarpa, smarta och fasligt genomtänkta inlägg uppgick till 83. Helt okej!

Okej, så jag skrev massor…och då kom besökarna?! Njae. Merparten av min trafik är fortfarande till gamla inlägg med problemlösning. Men jag kan ganska väl sortera ut och landar på någonstans 350 besökare på just blogg100 inläggen. Några inlägg sticker ut, många har gått obemärkt förbi. Vilket om jag ska vara ärlig nog speglar insatsen från mig både i författande men också i promotion. De inlägg jag postat på facebook, twitter m.m. har lockat mer trafik helt enkelt.

Nu blir det kaffepaus

Nu kommer det bli åtminstone en liten paus. Det här har varit otroligt skoj men slitigt som bara den, att committa till att göra något som tar…30 minuter iallafall om det ska tillföra något, det är en insats. Fråga bara min sambo :D Nästa utmaning kanske borde vara att lägga lika mycket tid på något annat, träning, lära mig ett nytt språk eller varför inte bara läsning! Tack för det här varvet och vi ses om inte alltför långt. Men när jag kommer tillbaka kommer målsättningarna vara lite lägre.

Snapchat större än twitter – ett tecken i tiden

En milstolpe i sociala nätverk har passerats, SnapChat har nu fler dagliga aktiva användare än twitter. Åtminstone enligt en rapport som Bloomberg publicerade förra veckan, mycket anonyma källor men det verkar bra underbyggt och är inte chockerande egentligen.

Utöver att det så klart är stora nyheter att twitter tappar ytterligare en placering på listan över mest använda så är det ett  intressant uttryck för ett ändrat beteende på internet. Twitter är åtminstone för mig något av en representant för ett internet starkt fokuserat på “alla har en röst” och något av megafon-kommunikation, även om det såklart sker mängder av konversationer på twitter. Skillnaden mellan att skapa en hemsida/blogg och att börja twittra är faktiskt inte jättestor imho. Tämligen klassisk företagskommunikation också. Snapchat är ju lite annorlunda. Själv har jag inte lyckats fastna men många ser tydligen en stor lockelse i kommunikation som istället går riktat till dina vänner snarare än följare samt alla kommande arbetsgivare. På många sätt är Snapchat mycket mer en meddelandeapp än ett nätverk och att meddelandeapparna fått ett enormt genomslag vet vi ju redan. Mitt främsta problem som alltid är vänner som är lite trögrörliga över från Facebooks trygga famn :) Det gör det svårare att komma igång med en ny tjänst (även när den hunnit bli 5 år gammal).

Ändock, även om tjänsterna både har olika målgrupp och riktar sig på olika behov, nog känns det som ett tecken i tiden? Vi blir lite mer privata och har kanske i ärlighetens namn tröttnat på alla bråk/trakasserier som “alla har en röst” ofrånkomligen verkar leda till.

Testar matleverans med Wolt

I USA är det redan vardagsmat att få maten hemlevererad (höhö), eller ungefär vad som helst annat faktiskt. Det finns tjänster för att få allt från take-out mat hemkörd till rakhyvlar. I vissa fall bygger tjänsten på en prenumeration men annars bygger affärsidén ofta på att leverera från redan befintliga butiker/restauranger, man vill bli en sorts plattform för just den nisch man siktat in sig på och vill vara förmedlaren mellan slutkund och marknadens aktörer. Påminner det här om något? Uber kanske, AirBnB men även tjänster som onlinepizza, godsmak mfl.

Finska start-upen Wolt som jag provat på idag har anställda chaufförer/bud som levererar take-out mat från en lista som faktiskt inte är fy skam. De har helt klart siktat in sig på att få med sig bra restauranger direkt och du kan till exempel välja att få mat från Nook hemlevererad om du inte lyckats landa ett bord. Vi valde något mer klassisk hemleveransmat i form av pizza som vi siktat in oss på redan innan vi gick på 40-årsfest igår. Det gav oss dessutom chansen att prova Galinas på Götgatan som är all the craze bland pizza förståsigpåare.

Så hur funkade det här då? Oförskämt bra faktiskt. Appen är snygg och det gick snabbt att komma igång, dock inte helt logisk hela tiden och både att se vad kostnaden för leveransen samt NÄR den skulle ske var inte det lättaste att räkna ut var det fanns. Men som sagt, snygg. Ter sig också välbyggd när den inte begär behörighet till mina bilder om jag inte ber att få välja en annan profilbild än den från facebook, att jämföra med konkurrenten Foodoras app som inte ens startar om den inte får tillgång till alla mina bilder. Kan flika in också att det också går bra att beställa och hämta maten själv, kanon! Från beställning tog det cirka 20 minuter från Götgatan ned till Hornstull vilket får räknas som ruggigt snabbt om du betänker att pizzerian runt hörnet behöver c:a 15 minuter på att baka min pizza. Det ska sägas dock att pizzan ändå lyckats svalna av betänkligt, inte ett problem för de här smarrsmarriga pizzorna men mycket av den andra maten på Wolts utkörningsmeny skulle inte stått sig lika bra är min känsla, en ljummen hamburgare låter sådär? Överlag blir ändå totalbetyget klart godkänt både för produkten som sådan och hur väl det fungerade. Hade väskan lyckats hålla värmen lite bättre hade det touchat på toppbetyg, möjligen är priset något högt, 67:- efter att straffats med 17 kronor extra baserat på avstånd till restaurangen (bodde jag närmre hade jag hämtat själv ju).

Lovande! Dessutom var pizzorna faktiskt helt sjukt fantastiska!

*nu är jag väldigt positiv här men det är för att jag var nöjd. Varken Wolt, Galinas eller någon annan har gett mig en spänn för det här inlägget. Vill du testa så kan du kolla först om någon kompis redan använder appen, med polarns kod får ni båda 100:- att handla mat för!

Accessoarer utan kön i uppdaterade The Sims

Imorse (nåja, vid 11) så läste jag nyheten om en ny uppdatering till Sims 4 som tar bort könskodningen på alla inställningar i skapandet av simmar. Nu kan din manlige sim ha högklackat och kjol eller långt hår,kvinnorna kan ha kostym, kort hår och andra heltokiga saker (*ironi på tokigt ifall det inte var uppenbart).

Efter att ha smält förvåningen över att The Sims fortfarande finns och spelas världen över (jag är uppenbarligen inte down with den målgruppen) så läser jag vidare och inser att det här är ju toppen! I ett spel där man skapar och livar små avatarer är det såklart extra viktigt att inte exkludera folk genom att säga att vissa val bara är möjliga för ett eller annat kön.

Sen minns jag hur internet fungerar och kanske särskilt spelvärlden. Håller andan och ger mig ut på nätet och twitter… Men allt är lugnt. De kommentarer jag hittar är positiva eller ointresserade vilket ju är helt logiskt egentligen, att någon annan kan använda hela skapa-sim verktyget påverkar ju faktiskt inte den person som var nöjd med befintliga alternativ. Bara det att världen sällan fungerar så logiskt. Det närmaste jag hittar kritik är en försiktig fråga om det kommer påverka hur statisterna (“townies”) kommer se ut, nej blir svaret tyvärr men ett steg i taget antar jag.

Tack internet för att ni varit rimliga idag!

Är jag ett mediehus nu?

Har hittat en ny podd som rör sig i trakten medier/journalistik som jag av oklara skäl tycker är tillräckligt nära teknik och internet för att vara kul. Det där med digitalisering kan man kanske säga.

Podden heter Mediepodden (talande, men roligt?) och senaste avsnittet handlar bland annat om “enmansmedia” eller “solojournalister”. Himla intressant, det finns en utveckling där enskilda journalister eller andra personer hittar en egen nischpublik som kan konkurrera med större medier i räckvidd. Som exempel nämner de både journalister som Joakim Lamotte och Erik Niva men också youtubers som MissLisibell. Det här är ett kul ämne på många sätt och jag rekommenderar en lyssning av avsnittet men jag fastnade särskilt på tankarna kring vad som är journalism respektive medier. Under min “om bloggen” sida har jag sedan starten (ungefär i alla fall) haft en text om att jag inte skriver nyheter,  vilket ofta stämmer. Jag gör få avslöjanden och mycket jag får för mig att skriva om handlar inte alls om något tidsbundet, just-nu men det är också en tämligen snäv definition av nyheter. Om jag idag plitar ner en reflektion om en händelse som skedde två veckor sedan, så har sannolikt storyn utvecklats något, annars skulle jag inte tänkt på det. Oavsett om det är nya fakta eller jag bygger vidare på andras tankar så har jag i det läget gjort en nyhetsvärdering och bedömt att det här är viktigt nog för mig att spendera en liten stund med. Men jag fortsätter nog att inte se mig själv som ett medium eller vad vi nu ska kalla medier i singular. Spridning kommer kanske in där också ;)

Hur en gör det svårt att leva upp till förväntningar

Svårt att hinna med nu mellan jobb, sommarpubar och andra sociala åtaganden (the struggle is real people).

Idag har jag spenderat större delen av dagen med super users från en av våra kunder i en dag fylld av diskussioner, inspiration och lärande. Åtminstone jag lärde mig massor 😉
Men jag gick också i klyschfällan några gånger. Vi som jobbar med webb tror ofta att vi gör det enklare att förstå vad vi menar om vi använder liknelser, eller det är nog bara mänskligt. Det är bara det att vi använder liknelser i tjänster vi tänker att alla förstår, det är då vi jämför saker med Facebook (tre gånger idag) och Google (bara två gånger). Phew, då har jag satt ambitionerna för kommande halvåret då, flöde som Facebook och sök som Google. Ska dock försöka hålla mig från “Uber för intranät” tror jag.

Skvaller och det amerikanska rättssystemet

Snabb recap (tänker att det spelas upp i c:a 2* hastighet)!
Peter Thiel som är Silicon Valley profil, investerare och en av medgrundarna till Paypal (och för den delen ruggigt framgångsrika men mindre kända Palantir som jobbar med BigData till många amerikanska myndigheter’) har en oplockad höna eller två med mediehuset Gawker Media. Den främsta anledningen är att deras skvallerblogg Valleywag outade honom som gay 2007. Thiel är en handlingskraftig herre, så nu har han sponsrat Hulk Hogan i en stämning mot publikationen (de publicerade en sexfilm med Hogen) med i runda slängar 10 miljoner USD. Det är en himlans massa pengar och målet är tydligt, Gawker ska i konken. Alla med? Okej, det finns 7 snurrar till i det här med miljonärer och profiler som ställer sig på alla möjliga sidor, öppna vädjande brev samt ett rätt märkligt försvar om att hans vänner redan visste att han var gay. Jag tänkte dock inte fokusera på just det.

Just nu är nämligen många journalister, om inte oroade så åtminstone lite lacka. Att någon i princip ger sig ut för att tysta ett mediehus ses inte med blida ögon, vilket väl känns rimligt. Det pratas upprört om att även makteliten i Silicon Valley måste finna sig i att bli granskade (mer än en parallell har dragits till att många av tech-bolagen ju samlar hyfsat mycket data om sina användare). Tycker nog att det finns mer nyanser än så om jag ska vara ärlig. Är det att granska att skriva om någons sexualitet? Jag tycker inte generellt särskilt synd om kändisar men fokuset långt ifrån deras gärning och saker som påverkar den känns väl lite sorgligt. Dessutom är det alldeles uppenbarligen så att en hel del som skrivs inte är sant eftersom olika publikationer långt ifrån alltid håller med varandra. Ska en publik person stå ut med vad som? Tveksamt kan jag tycka. Pressetik är också en fin konst som faktiskt verkar glömts bort här och där (även om såklart många, eller till och med en merpart gör sitt bästa för en klok och bra balans). Tror dock att bästa sättet att påverka där är att låta bli att klicka/läsa.

Ju mer jag tänker på den här storyn dock så är det inte där det galna ligger. Att det verkar som att en stor påse pengar är det som krävs för att ett fall ska tas upp låter ju helt sjukt. Sen är ju resultatet horribelt, om det var pengarna som gjorde att Hogan vann så är det en skandal i ett modernt rättssamhälle, men om han vunnit oavsett så är det ju minst lika mycket en skandal att pengarna krävdes för att nå dit.

Nä här finns bara förlorare är min känsla.