Microsoft “tvångsuppdaterar” och så slipper du undan

Få som har Windows 7, 8 eller 8.1 har missat att Microsoft har släppt en ny version av sitt operativsystem, Windows 10. Det har varit svårt att missa efter som användare av versionerna ovan fått en gratis uppdatering till sagda 10:a. Och Microsoft vill gärna att du uppdaterar, jätte, jättegärna. I snart ett år har det poppat upp rutor och uppmaningar i aktivitetsfältet om att jo visst ska du också uppdatera. Sitter du på någon av 8:orna är det inte mycket att snacka om, kör på. Har du däremot 7:an kan det finnas anledningar att inte uppgradera, kompatibilitet med din hårdvara, kontorsprogram som inte släppts i nya versioner kanske inte stöds m.m. För de flesta kommer dock Windows 10 vara en relativt odramatisk uppgradering även från 7:an. Några trevligheter kommer faktiskt också med 10:an, själv är jag till stor utsträckning gladare med 10:an än 7:an.

Men man väljer ju själv som bekant, eller? På sistone har Microsoft nämligen gjort en liten fuling. Eller två kanske man ska säga, först har man lagt över Windows 10 uppgraderingen som “Rekommenderad uppdatering”, det betyder att alla datorer som har den rekommenderade inställning i Windows Update kommer få uppgraderingen schemalagd automatisk. Inte så snyggt. Men, man får i alla fall en varning att detta gjorts. Kruxet är att den varning är formulerad en aning otydligt. Du kan välja att klicka OK, 10:an installeras enligt schemat, eller så klickar du på krysset på hederligt “bort-med-dig-och-sluta-störa-manér”. Frid och fröjd, bara det att krysset också godkänner uppdateringen. Man måste läsa det finstilta och hitta länken i texten för att klicka sig fram till alternativet att låta bli.

Njae, inte tipptopp Microsoft, även om jag gillar Windows 10 i stort. Företaget har sedan i pressen försvarat sig med att det minsann fungerar precis som tänkt och absolut inte är avsett att lura någon. Jag vet inte riktigt vad som är värst, antingen så är man avsiktligt otydlig, eller så behöver man se över sina Interaktions Design rekryteringar imho. Om du verkligen vill undvika dylika idéer kan du använda “Never10” som hjälper dig att uppdatera de registervärden och göra de grupppolicy ändringar (enligt Microsofts instruktioner) som krävs för att helt enkelt inte få Windows 10 installerat. Hittas här: https://www.grc.com/never10.htm

Detaljer kring det här och tipset med Never10 kommer från podcasten twit från i Söndagsnatt om du vill höra mer.

Vem kan man lita på?

Kom av mig halvvägs genom gårdagens inlägg, något dök upp och det trillade ur huvudet helt enkelt. Nåja, alla överlevde nog en dag utan mina tankar om recensioner och förtroende.

Det här är en sak jag diskuterat ganska mycket med mina vänner som är journalister på riktigt, inte som jag som mest gästspelat. Som konsument och allmänt teknikintresserad har jag självklart inte tillgång till tillnärmelsevis lika många datapunkter när jag utvärderar en produkt. Min erfarenhet av senaste Iphonen blir begränsad till det jag klämmer på vänners enheter samt det jag frågar ut dem om. Här kommer då de professionella tyckarna in i bilden – jag kan ju läsa huuuur mycket som helst på nätet om hur den ena kameran presterar i jämförelse med en annan, samt i allmänhet om hur bra eller dålig en produkt är. Men hur bedömer jag vems recension jag kan lita på? Bra/dåligt är ju i mångt och mycket en subjektiv fråga.
En viktig part blir såklart track-record, vilka publikationer och personer har tidigare haft åsikter jag senare kunnat bekräfta att jag håller med om? Men också hur väl underbyggda personens argument framstår såklart, som i alla diskussioner. Bägge dessa punkter handlar mycket om min bedömning av deras trovärdighet men här finns någonting mer, skribentens relation till produkten kan också ha en inverkan på deras uppfattning.
Det här tycker jag kan delas in i två olika typer av bias. Den ena är rent personlig och handlar mest om personens förmåga att bortse från sina befästa åsikter. Här kommer alla typer av ”fanboy/fangirl” in men också lite mindre dramatiskt, en site som i huvudsak bevakar Apple tenderar att vara lite mer positiv men i kan ofta i gengäld också ge mer insatt kritik i detaljer en mindre nischad publikation missar. Så till den andra sidan då, mer kommersiell bias.
Det är här det blir riktigt spännande, särskilt i vår tid av ”nya medier” med bloggar och nischsiter. Journalister har sedan länge fått testprodukter och många redaktioner har därför också en vana kring hur det ska hanteras. I vilken grad bör det framgå att man fått gratisenheter? Ska enheterna skickas tillbaka? Personligen tycker jag att det bör framgå när man fått något i utvärderingssyfte, men det lämnar också något av en gråzon för de fall där det inte finns ett uttalat syfte att testa/utvärdera. Genom åren har jag fått en lång rad enheter (visar det sig när jag tänker bakåt): Tre smartklockor, tre telefoner, en surfplatta och en Chromebook. Det här har inte varit i egenskap av bloggare eller tyckare egentligen men nog har de här enheterna nämnts på bloggen och påverkat min kommunikation utåt. Om inte annat så har det påverkat min kunskap om vissa plattformar. Svårt tycker jag, brukar försöka nämna det om jag skriver något längre men när det bara nämns i förbifarten är det svårare och känns inte naturligt. Ingen av de här enheterna har jag skickat tillbaka, en försökte jag med men det fanns det inget intresse för. Själv ser jag inte heller något stort problem för mig som helt fristående och på vissa sätt ser jag en skribent som valt att fortsätta använda produkten som en positiv sak. Är det bättre om hen skickar tillbaka sin ex. Apple Watch och sen går och köper en ny? Ja, kanske ur synvinkeln att vara väldigt tydlig med objektiviteten men jag kan inte se att det egentligen ändrar något i praktiken. Många av mina journalistvänner har starka åsikter om att man absolut ska skicka tillbaka men hitintills väntar jag på argument annat än mer ideologiskt lagda att det just är tydligt och ”rätt”. Jag tror personligen att de allra flesta journalister har förmågan att inte känna sig skyldig företag X något men det är ju något som en läsare kan ifrågasätta vilket leder tillbaka till trovärdigheten, det är alltså lättare att hävda sin opartiskhet om ingenting behålls. Ur miljösynpunkt låter det ju hål i huvudet att skicka tillbaka en fullt fungerande enhet som hamnar i en låda hos tillverkaren, kan man kanske donera? Intressanta avvägningar helt klart! Kan inte låta bli att tänka att det finns en demokratiserande effekt av att även mindre plånböcker har möjlighet att bilda sig uppfattningar de kan sprida på nätet och att de stora mediebolagen kanske lättare kan prata om att det är värt priset för demonstrativ objektivitet.

Prylen du hoppas du aldrig behöver

Äntligen är den på plats, min Nest Protect. Eller med andra ord min barnsligt avancerade brandvarnare. Inte så att den gör kaffe eller andra fräsigheter, men den är så att säga “smart”.

Utöver att vara en rökdetektor med siren som en standard brandvarnare har den också kolmonoxiddetektor men utöver det är säkerhetsfunktionerna tämligen standard. Så vad gör den speciell? Varför betalade jag extra för att få just denna?

Larm till mobilen

Gällande siren finns det ett ordspråk som säger att det är svårt att släcka bränder

Känns tryggt!
Känns tryggt!

när man är vaken, men omöjligt när man sover. En annan sak som är omöjligt är att släcka bränder när du är någon annanstans. Nu har jag möjlighet att åtminstone larma brandkåren om min brandvarnare upptäcker fara när jag inte är hemma. Känns jättebra och är den enskilt största anledningen till att jag importerade den här rackaren! Men kanske också lite för att det här med smarta hem är otroligt spännande.

Andra fiffigheter handlar mer om handhavande, att den kollar sitt batteri automatiskt varje kväll, att jag kan testa den utan att klättra upp på en stege och trycka på knappen (styrs via appen), att den agerar nattlampa om jag går upp under natten är också roligt om än ingen överdrivet viktig funktion.

Beräknad livstid är också 10 år så om jag i framtiden bor större kan jag komplettera med fler enheter som då även pratar med varandra, larmar det i källaren så kommer alla enheter larma – samt tala om var larmet utlösts. Smart!

Installationen

Samma regler som alltid gäller uppsättning och det fungerar likadant som andra

Ytterligare ett konto – yey!

brandvarnare med en platta du skruvar upp. + i kanten för att instruktionen har mycket tydliga instruktioner gällande bra respektive dåliga placeringar, hur man ska montera i ett snedtak (inte relevant för mig men ändå) osv. Annars handlar mycket av installationen om att komma igång med appen och para ihop brandvarnaren med dit konto. Jag kan inte logga in med mitt Google-konto trots att de äger Nest (antar att det är för att användare inte ska få integritetspanik) utan istället måste skapa ett Nest-konto som dessutom har obegripliga “8 tecken, stora och små bokstäver samt en symbol-kravet” (kom igen, mitt Google konto med 2 stegs verifiering är mycket säkrare). Men utöver det är det mycket enkelt att komma igång. Jag får döpa mitt hem, utifall att jag skulle ha enheter i exempelvis fjällstugan så styrs allt från samma app, sen talar jag om var jag tänker sätta upp varnaren. Det här är såklart för att kunna fungera som jag nämner ovan, har du flera får du veta var faran finns.

Efter tester (olika signaler för brand respektive kolmonoxid) som verkligen fungerade – bra kräm i den här prylen, var det bara att sätta upp i taket. Check and done.

Inte så dyrt (jag betalade knappt 1000 SEK), enkelt att installera, känns säkrare med larm på avstånd och lite smartare handhavande än vanliga. Sjukt nöjd! Nu hoppas jag bara att jag aldrig kommer ha behov av den.

Ganska snygg också om ni frågar mig
Ganska snygg också om ni frågar mig

Kort reflektion utanför tekniken

Idag är en dag utan särskilt mycket tid över för bloggandet så jag nöjer mig med att ge ett tips kring jobbsökande.
“Men vad nu, han jobbar ju med IT?” tänker vän av ordning eller andra läsare. Visserligen helt sant, men nu har jag också anställt andra kloka IT-stjärnor under några år. Ta det för vad det är, jag är inte HR-proffs men kan uttala mig för mig själv och delvis kollegor.

Till tipset. Se till att lyfta dina styrkor. Det gäller såklart generellt också men jag tänker precisera. Om det inte uttryckligen efterfrågas ansökan på ett särskilt språk (i mitt fall och säkert vanligast i Sverige, engelska eller svenska) välj det språk du är bäst på. Är svenska ditt modersmål så ÄR den bättre än din engelska med otroligt få undantag. Inte helt ovanligt att jag läser ansökningar som möjligen skulle kunna vara aktuella men som i princip missar chansen för att de skriver på ett språk de inte behärskar – som åtminstone enligt CV inte heller är deras starkaste språk.

Nä hörni, engelska är inte coolt nog för att kompensera att du inte lyckas förmedla din kompetens och
dina kvalitéer.

Det där med moral alltså…

Minns ni hur jag igår lite sent ändå valde att ta upp det där med att Amerikanska företag blir moralpoliser i vår nya uppkopplade värld, inte nödvändigtvis på ett vis som stödjer min bild av vad som är lämpligt. Trots att det var Apple jag använde som exempel klagade jag lite på hur Facebook tillämpar sina policys också av bara farten. Inte helt opåkallat visar det sig då Facebook parallellt med det här hade en egen “ojdå det här blev visst uppmärksammat i media, bäst att vi ändrar just det här beslutet och skyller på ett misstag”-moment.

Modellen Tess Holiday var med i reklamen för ett event kallat “Feminism and Fat” som gick ut på att motverka ohälsosamma skönhetsideal. Ironin då när Facebook tar bort bilden med argumentet att annonser inriktade på fitness och hälsa inte får presentera kroppar som “perfect or extremely undesirable,”. Läs det där igen, “extremely undesireable”. Till sist backade Facebook med sedvanlig kommentar om hur de granskar superånga bilder och ibland gör misstag. Eller så behöver man helt enkelt se över sin policy och de riktlinjer man ger granskarna, kan jag tänka.

Vems moral ska styra och vad är ett spel?

Är lite sen på den här bollen men vill inte missa den trots att jag var på semester. Det anknyter nämligen till en fråga jag tycker är jätteviktig som poppar upp lite här och där numera. Vems moral är det som ska styra på nätet? De flesta av oss vill inte ha high chaparral och att plocka bort rasism och andra otrevligheter är på något jag på många sätt stödjer, men så har vi ju det där med censur. Det finns många regimer som har helt andra åsikter än jag om vad som bör få finnas på nätets olika tjänster och då vill jag gärna förespråka yttrandefriheten. Företagen då? Kanske särskilt Facebook och Instagram har från mitt perspektiv utmärkt sig som otroligt moralistiska med en rätt stor klick sexism on top. Till exempel har jag vänner som stängts av från Facebook efter att ha lagt upp skärmbilder FRÅN facebook där man uppmanade folk att anmäla grupper som ägnar sig åt slut-shaming exempelvis.  Eller tecknade anatomiska bilder, amning, ja och så vidare.

Det här sträcker sig också bortanför våra sociala tjänster där en så klart kan argumentera för att det är upp till oss att välja vilka siter vi vill använda. Jag tycker inte att det ursäktar dumheter från kolosser som Facebook eller Google där man har en sån maktposition men det är ändå ingenting i jämförelse med den situation som uppstår i Apples Appstore. Om din app inte blir godkänd där kan du glömma att lyckas nå en större Iphone-publik. Därför är det här djupt problematiskt.

 

Om du inte orkar öppna bilderna så är det helt enkelt så att ett spel med titeln “Liyla and the shadows of war”, om en ung flickas perspektiv i Gaza inte blev godkänt med argumentet att det är politik och inte spel. Samtidigt finns spelet Israeli Heroes där du istället spelar som en Israelisk missil. Hur det här går ihop är helt bortom mitt förstånd. Senare gav även Apple efter, men frågan kvarstår: Vems moral ska få styra vårt utbud när app-stores och webbtjänster har helt eller delvis monopol på marknader?

Tack till @skyldige för tips och läs om storyn här.

 

Google I/O

Det har varit Google I/O ju! Googles stora utvecklarkonferens, i år för första gången i Mountain view istället för San Francisco. I vanlig ordning innehöll den också en hel del nyheter. Själv satt jag på ett torg i Provence men har såklart läst en del både under veckan och nu i efterhand.

Några korta om det som presenterades.

Ännu ett VR headset. Google har ju tidigare pushat för sitt superenkla Cardboard-headset men nu har man också presenterat en platform kallad Daydream samt ett headset med samma namn. Väldigt samma som Samsungs VR-hjälm får man väl säga men flera tillverkare kommer stödja det (inklusive Samsung faktiskt). Det händer mycket spännande inom VR men vi får väl se när och i så fall hur det slår. (här kan du läsa vad jag tyckte när jag testade Samsung VR).

Google Home! Här gör Google en Amazon Echo, eller för den delen den logiska fortsättningen på egna produkten “OnHub” (i kort en smart router). Om ni inte hört om Echo så är det för att den inte säljs i Sverige och mest verkar ha slagit i relativt teknikfokuserade kretsar, men där verkar alla älska den :) En digital assistent för hemmet som ska kunna knyta ihop dina smarta prylar och styra dem med rösten. Beroende på pris kan det här bli en riktig succé tror jag, är den tillräckligt billig utgör den nämligen en högtalare du kan styra med rösten för att spela upp musik med mera men också ställa frågor till. Idén med en konverserande assistent är ju inte ny men Google har två stora fördelar som skulle kunna tyda på chansen att göra en Apple (alltså kliva in med en egen version av en produkt som redan finns, bara göra den bättre), dels har man sedan länge gjort stora investeringar i AI och har alltså grundplåten för en assistent som lär känna dig, dels har man spenderat många år med att samla in data om oss som användare och vända och vrida på den tills det blir relevant. Just relevans är något som verkligen kan hjälpa eller stjälpa en assistent, vi tar ett exempel: Om jag alltid äter lunch vid 11.00 är ett lunchtips 12.00 meningslöst oavsett om det är då de flesta andra vill ha tipset. 10:45 däremot när jag vanligtvis börjar söka efter menyerna på nätet… Ge mig bara, det här kan bli riktigt skoj. Men jag tippar på US Only och att den inte pratar svenska från start :/

Inte mindre än två nya kommunikationsappar. För jag vet inte vilken gång i ordningen så vill Google förändra hur vi kommunicerar, eller åtminstone vilken app vi använder för att göra det. Google har tidigare haft Google Talk, Messenger (kom som partnerapp till Google+ och var, vill jag påstå, inspirationen för Facebook Messenger), Google Wave får vi väl räkna in och så de tre aktuella: Messenger (bara för SMS/MMS men släppt som egen app), just släppta Spaces (har inte hunnit testa under veckan men typ Slack) och så till sist Hangouts. Hangouts är extra intressant eftersom den gör i princip allt som de två nya apparna kan, Hangouts ska dessutom finnas kvar lovar Google. Så, över till nyheterna:

  • Allo. Här ska det skickas meddelanden, skrivna sådana företrädesvis. Nytt här är
    Allo med din nya assistent
    Allo med din nya assistent

    att du inte behöver knyta tjänsten till ditt Google-konto utan går att använda med bara telefonnummer. Påminner det här er om något? Japp, här har vi en app som i mångt och mycket påminner om WhatsApp. Men man har också (efter att ha sneglat på Facebook och Slack kanske?) byggt in Google Assistant, ni känner igen den från Home högtalaren ni vet, som både ska lära sig om hur du chattar men också kunna svara på frågor direkt i chatten om du vill hämta in information som Google sitter på. Om du klarar dig utan den funktionen kan du istället slå på end-to-end kryptering med meddelanden som inte heller sparas.

  •  Duo. Om Allo ska skicka textmeddelanden är det i Duo du ska ringa dina videosamtal. Ser riktigt slick ut men utöver det är det inget nytt under solen förutom funktionen “knock knock” som visar video från den som ringer istället för en stillbild. Kul! Även här klarar du dig utan Google-konto.

Här finns det ett par intressanta saker att notera tycker jag. Google vill verkligen vara med på chattkakan och insåg för rätt länge sen att den kakan kommer vara relevant för framtiden. Dessutom har man insett att en av nycklarna bakom whatsapp är att du direkt ser vilka av dina vänner som redan använder tjänsten. En annan sak många av senaste årens succéer har gemensamt med Googles nya appar är att det blir mobile only. Inget desktop eller webb, åtminstone inte från start. Tänk snapchat, whatsapp, Instagram… Mobile first var ju årets slogan för några år sedan. Det här känns som två testballonger och som sådana är de rätt intressanta! Google har som sagt en historik av att ha egna konkurrerande appar, ungefär som ett gigantiskt A/B test. Så till den viktiga frågan, kommer det slå? Vill inte användarna hellre göra allt i samma app, som Hangouts eller Facebook messenger? Jag är inte så säker på det faktiskt, messengers genomslag blev enormt när Facebook bröt ut det i egen app och trots att den också kan videosamtal fortsätter folk med Skype. Tittar vi på sociala nätverk tycker jag det blir ännu tydligare, vi är många med konton på Facebook, instagram, LinkedIn och twitter, trots att funktionerna ju faktiskt är ganska snarlika. Vi får se vad som händer! I slutet sitter jag ensam där med varenda konto som finns i Path, Google+, Ello. Allo? Duo? Det är inte alltid det bästa idéerna hinner slå innan bjässarna hinner ikapp.

 

Uber och juridiken

Ibland måste det kännas hopplöst att arbeta på Uber, man vill bara leverera härliga persontransporter men i land efter land och stat efter stat hamnar olika lagar i vägen. Jag gör inte anspråk på att ha koll på alla fallen, dessutom är jag inte jurist,tanken här är snarare lite logiskt resonemang kring turerna i Sverige och det som lett till att tjänsten UberPOP nu läggs ner.
Varje land har såklart rätten att stifta sina egna lagar, företag har inte rätt att strunta i dem bara för att lagen är dum. Men som tyckare så kan ju jag få tycka att lagen är dum 😀

På många platser i världen krävs någon typ av licens för att köra passagerare. Här och där används det för att begränsa konkurrens, den typen av marknadshinder förstår jag kan driva företag galna. Ganska ofta är syftet dock att garantera säkerheten för passagerarna eller för den delen säkra rätt skatteintäkter. Bra tänkt! Men lagstiftning blir inaktuell och det där ursprungliga kravet kanske inte längre är det ända sättet att nå målen (ex säkerhet eller skatt). Här kommer Ubers första problem i Sverige in. Taxameter. Bilarna har ingen fysisk taxameter vilket krävs för att köra taxi i Sverige. Det finns dock regler om dispens och dessa gäller bilar som bara tar beställda körningar (finns lite fler regler kring det men i korthet) som beställs genom ett bokningssystem. Så i och med att alla körningar bokas i appen kan Uber nyttja dispensen. Det här var omstritt och något som Uber fått kämpa för att få behålla. Det har man gjort genom lobbyarbete framförallt. Bra så! Målet är att undvika svarta pengar vilket uppnås genom appen och avsaknaden av kontant betalning vilket kan uppnås på fler sätt än en taxameter.

Ett annat problem stötte man dock på när man började låta privatpersoner nyttja sina egna bilar för att ta körningar genom appen. Det är det här man kallat UberPOP som alltså nu läggs ner i Sverige. Skälet är helt enkelt att förarna inte uppfyller kraven för att få köra passagerare och klassas då som svarttaxi. Efter att ha gjort visserligen inte världens djupaste efterforskningar verkar kraven för att få taxiförarlegitimation rätt rimliga. Det handlar bland annat om yrkeskunnande, bedömas som lämplig förare, inte ha några medicinska besvär som kan äventyra trafiksäkerheten. Det enda som skulle kunna diskuteras är väl yrkeskunnandet och vad som ska ingå där men det verkar inte konstigt utan saker som relevant juridik, skatteregler och säkerhet. Uber försökte påstå att man gjorde egna kontroller (vilket DiDigital visade var…bullshit) men det här är så uppenbart att det ärligt talat förvånar mig att man försökte driva det så här långt. Att bara köra på som man själv finner lämpligt är inte bara osnyggt det utnyttjar också godtrogna personer som signar upp sig som chaufförer och sen blir åtalade för brott. Så tack och hej UberPOP, välkommen tillbaka när ni kräver taxilegg.