Vad säger din profilbild om dig

Igår var jag hos Aftonbladet och pratade teknik och en av ämnena var om ett forskarteam på Stanford som håller på med ett projekt där de utvecklar en dator som ska lära sig att avgöra om en person är straight eller gay, bara genom att analysera profilbilder.

Det är självklart oerhört imponerande när datorer utvecklar egna egenskaper och “lär sig” saker. Men som forskning betraktat är jag lite tveksam. Om jag förstått saken rätt (det här är alltså pågående forskning så det är inte alltför tydligt), man anmäler sig frivilligt och det är en binär fråga gällande sexualitet. Om jag får spekulera helt vilt, vilket väl i ärlighetens namn är vad bloggar är till för. De personer som tackar ja till att vara med i en sån här studie, identifierar sig helt binärt i sin sexualitet (finns många intressanta teorier om sexualitet mer som en skala och kanske framför allt inte statisk, ta en titt på Kinsey skalan exempelvis) kommer sannolikt starkare identifiera sig med sin sexualitet och kanske också vara mer aktiva i “communityt”. Det är ingen nyhet att människan gillar att inordna sig i grupper, särskilt om en är en del av en utsatt minoritet, vi tenderar också att plocka upp attribut inom gruppen. Sen är det mindre viktigt vad vi samlas kring. Alltså bör en dator utan alltför stora svårigheter kunna lära sig identifiera mönster i vilka valda attribut vi väljer att visa på våra profilbilder.

Straight or gay?
En av min 26 profilbilder från FB sen 2008.

Jag har en teori, om vi gav en dator någon miljon bilder på svenskar i 35 års åldern skulle den kunna lära sig att identifiera om någon bor i Stockholm eller inte. Det här är faktiskt en lite försiktigare teori än min första, att den skulle kunna lära sig vilken stadsdel i Stockholm någon bor :)

Då är ju bara sista frågan, varför?

Fotocredd till Elizabeth på bägge för övrigt.

Uppdatera inte din Iphone, Hologram och Gaydar hos AB Morgon

I morse var jag hos Aftonbladet Morgon och pratade teknik. Vi hann med att utfärda en varning för att uppdatera din Iphone, prata om Microsofts nya HoloPortation samt en del om ett forskningsprojekt från Stanford. AI:n som ska lära sig identifiera sexuell läggning kommer jag återkomma till men redan nu kan ni se klipp från i morse. Alltid roligt att vara med och idag var det riktigt bra ämnen!

Antiklimax i fallet mellan Apple och FBI

Det blev ett lite snöpligt slut på hela FBI mot Apple affären (har du missat kan du läsa här). FBI har nämligen lagt ned rättsfallet som syftade till att tvinga in Apple i fållan. Anledningen, de har med hjälp av en tredje part lyckats få ut datat från telefonen.

Mer än så vet vi egentligen inte, vilket såklart leder till spekulationsbonanza och jag tänkte bidra. Teknikpressen är lite färgade här men få förståsigpåare och juridiskt bevandrade verkar ha trott att FBI hade någon större chans att vinna, en förlust hade ju inte gett det prejudikat vi är många som tror man sökte så det kan ha varit en del. Istället blev det här något av en smäll mot Apple som talat sig varma kring säkerhet och integritet. Det finns alltså någon brist som kan nyttjas för att komma över användarens data, men vi får inte veta hur vilket betyder att Apple kommer ha svårt att säga “nu är det löst”. Samtidigt bevarar det här status quo, flera instanser från lokal polis till federala myndigheter har fortfarande högar med telefoner där de vill ha hjälp. Apple har klarlagt att de tänker fortsätta säga nej (om det inte finns en aktuell Icloud backup förstås, den ger de gärna ut och är åtminstone än så länge okrypterad) samt att ambitionen är att säkra upp fler tjänster framöver. Så förr eller senare står vi nog här igen med samma frågeställning, eller en utökad som närmar sig knäckfrågan – får teknikföretag bygga produkter där de inte kan gå myndigheter till mötes vid husransakan m.m.

För mig känns det fortfarande rätt klart, kryptering finns och kommer fortsätta finnas. Frågan är om det bara är bad-guys som kommer använda den medan vi övriga går runt med inbyggda säkerhetsbrister (som självklart kommer nyttjas även av icke-myndigheter, eller myndigheter i länder som är mer tveksamma i sin hållning till mänskliga rättigheter) eller om vi också får tillgång. Det finns kloka argument åt bägge håll, men ett jag inte köper är dock hela “going dark” resonemanget att vi just nu med kryptering har hemligheter på ett sätt som aldrig förr. Myndigheter har bättre möjligheter än någonsin att genomföra vanliga polisiära aktiviteter och på så vis ta reda på mer om en person, genom sociala medier, alla enheter och siter vi matar med data löpande. Aldrig förr har det funnits en sådan tillgång på information om en person. Att det vi tidigare viskat som hemlisar nu skrivs i en krypterad app ändrar inte det.

Filter eller bortfiltrerad, Instagram ändrar i flödet

Den här gången är det Instagrams tur. Jag pratar såklart om det som inte kan ha undgått många Instagramanvändare, flödet kommer ändras från att alltid visa senaste bilden högst upp (i.e. kronologiskt) till ett som ska visa de mest aktuella posterna för dig. Frågan är såklart vad som är mest aktuellt för dig och det här kommer Instagram försöka räkna ut med hjälp av olika algoritmer baserat på vem som postar, när, likes, ja ni förstår. Och ni känner igen er. Det är ju nämligen exakt så som Facebook, som också äger Instagram, fungerar. Dessutom är det samma förändring som Twitter började rulla ut för några veckor sedan.

När det började ryktas om Twitters förändring blev användarna (som alltid när det gäller förändringar av hur en tjänst fungerar) aplacka. Upprört tweetades det om twitters död och om hur det absolut inte är rätt väg att gå att härma Facebook och under hashtaget #RIPTwitter rådde lynchstämning. Nu går det faktiskt att stänga av Twitters ändrade flöde, åtminstone än så länge, vilket vi inte antytts alls av Instagram men likheterna är slående så därför används just nu #RIPInstagram självklart friskt både på Twitter och Instagram. Den som tittar ett steg till minns att Facebook faktiskt också genomfört samma förändringar, med samma höga tonläge som följd. Med facit i hand har det ju gått helt okej för Facebook och din Newsfeed är en stor del av det skulle jag påstå.

En sak som är en nackdel/fördel med en algoritmstyrd feed är att den belönar aktiva, både ur publicerings och upplevelsesynpunkt. Den som likar, kommenterar och tittar mycket kommer få en feed som blir mer skräddarsydd och på så sätt upplevs som mer värdefull. Samtidigt riskerar en att ibland-användarna får en än större tröskel att öka användandet när det upplevs som att bedömningarna av vad som bör vara viktigt för mig är dåliga. En annan aspekt är balansen mellan “stora” konton, kändisar och organisationer, respektive privatpersoner. Kommer mina bilder endast dyka upp bland mina följare som aktivt gillar varenda bild jag postar för att deras feeds fylls upp av kändisar? Kanske. Tiden kommer få utvisa hur det går men jag skulle tippa att det låter mycket just nu men vi användare kommer i stort foga oss, kanske till och med upptäcka att det finns fördelar.

Instagram är inne och tåar på en tunn linje här och syftet är såklart delad, vi ska serveras så bra annonser som möjligt men jag tror nog också att företaget ser en möjlighet att förbättra tjänsten. Skräddarsydda upplevelser landar ofta rätt bra till slut och om Instagram lyckas sortera bort en del av gulligkatt-bilderna från vissa kanske jag kommer orka följa fler personer. Vilket lär dem mer om mig=bättre annonser, full cirkel.

Instagrams blogginlägg om det hela.

Vem ska disrupta arbetssökandet

Till att börja med vill jag be om ursäkt för disrupta i rubriken, men ni vet vad jag menar och det är svårt att hitta en svensk översättning som ger så direkta associationer. Så, till poängen. Ibland känns arbetsmarknaden lite lost, extremt mycket kommer från kontakter och bra timing (och let’s not forget, komma med rätt privilegier) snarare  än att verkligen vara den mest lämpade.

Som en person som ibland rekryterar, springer på arbetsmarknadsdagar och skriver annonser tycker jag det är väldigt intressant med nya tjänster som på olika sätt försöker revolutionera antingen rekryterandet eller arbetssökandet. Ganska ofta går affärsmodellen (precis som med klassiska rekryteringsbolag) ut på att företag ska betala för att det finns tillgång till kvalificerade kandidater så mest är det kanske arbetssökandet man är ute efter att ändra.

Idag skrev DN om en sån tjänst (här), nämligen Instacruit. Ska säga direkt att jag inte testat tjänsten så det här är ingen recension men ska vi dra det snabbt och förenklat så vill de bli en plattform för rekryterare att leta bland kandidater i och företag att hitta rekryterare. Det skulle nog kunna gå rätt hyfsat, rekryterare som jag haft kontakt med genom åren verkar generellt arbeta väldigt brett med sina nätverk så det kan nog locka. Ändå så förstår jag inte riktigt vad DN vill få sagt med artikeln, en beteendevetare får säga att det ofta är bra att byta jobb (jo det kan nog stämma ibland, särskilt om du vill byta jobb) och ett företag får tacksam uppmärksamhet utan att åtminstone jag lyckas förstå tjänstens stora nyhetsvärde. Äsch, jag menar inte att negga det kan nog gå bra! Dessutom vet vi ju att ha Insta i namnet är en framgångsfaktor (tills Instagram stämmer dig, men innan det)! Det finns också anledning att se över hur jobbsökande fungerar, när både vi i anställande företag och kandidater tycker att det är bökigt och kräver mycket jobb så finns ju förbättringspotential.

Hitintills är jag rätt tveksam över att vi sett den stora förändringen; linkedin fyller sin funktion men är i mångt och mycket ett CV-online som dessutom visar kontakter, en annan tjänst (jag faktiskt har testat) UpTrail, har också sin charm i sin enkla approach men fortfarande blir länken till ett CV (linkedin) avgörande. Smartare (ärligare?) matchningar automatiskt mot all den mängd data om våra erfarenheter vi ständigt skapar i olika databaser hos Facebook, Google, Linkedin? Marknaden är fortfarande vidöppen för driftiga entreprenörer skulle jag påstå.

Chocken! Sexuella trakasserier får kvinnor att sluta spela

Läste just en artikel som är så väntad men ändå precis lika sorglig. Forskning har visat att det finns två typer av “trash talk” som är vanligt förekommande i onlinespelandets värld. Den första typen är något jag upplever och ser hela tiden när jag spelar online, det är allmänt otrevliga kommentarer gällande hur duktiga andra spelare är, random oförskämdheter och svordomar. Personligen tycker jag det här är rätt trist och gör att jag generellt spelar utan att använda röstkommunikationen, skulle också säga att det är det som förändrats mest från när jag började spela. I och med att fler och fler spel hade stöd för mikrofon och röstmeddelanden blev tonen hårdare från vissa som dränkte ut övriga samtal, det här har också i stort spillt över på textkommunikationen som blivit nästan lika ointressant.

Men det finns en typ till, som så vitt jag kan minnas aldrig vänts mot mig. Det är de kommentarerna som istället för att i största allmänhet handla om att övriga suger riktar in sig specifikt på personen, vem den är. De här kommentarerna är av förklarliga skäl svårare att ignorera, det är ju personligt. Som av händelse så riktar den här typen av trakasserier också in sig på minoriteter vilket bland annat i spelvärlden innebär kvinnor. Grova personangrepp och hot är vardagsmat för många kvinnliga gamers vilket också leder till att många slutar/funderar på att sluta, eller för den delen gör precis som jag och stänger av kommunikationerna. Utöver att det såklart är en sorglig bild av vårt samhälle och att alla, oavsett kön, läggning, religion, härkomst såklart borde få spela på samma villkor, är det en sak som blir riktigt destruktivt här. Oavsett om kvinnorna väljer att sluta spela, stänger av kommunikationen (generellt är det tvåvägs eller inte alls) eller helt enkelt gömmer sig bakom könsneutrala alias och avatarer är en av de tydligaste effekterna att spelbolagen tror att kvinnor är mindre intresserade av deras spel – vad tror vi då händer med spelen och miljön spelarna rör sig i? Som någon som generellt har en hel del invändningar mot det vi betraktar som “manligt” och del i mansrollen gör det här att även jag får sämre spel, för att inte tala om kloka spelföretag jag kan stödja. Vilken upplevelse ska kommande VR-spel leverera, en anpassad efter arga män eller en som faktiskt inkluderar oss alla? Det gäller att vi lyckas vända det här för annars kommer jag kanske få nöja mig med att spela single player sportspel vad det lider (fatta privilegiet när det är det jag kan oroa mig för, när andra blir bortskrämda från att spela över huvud taget!).

Artikeln jag läste, med fulla källhänvisningar till ett par olika forskningsrapporter hittar du här hos Gadgette.

Kör anteckningsblocket i micron

Jag är rätt förtjust i att skriva anteckningar med papper och penna, särskilt i möten och intervjuer känns det lättare att ha kontakt med den jag pratar med eller lyssnar till. Problemet är tyvärr att jag är otroligt dålig på att göra något med mina nedkrafsade tankar. De blir liggande, hamnar snabbt för långt bak i anteckningsblocket för att jag ska hitta dem eller så slänger jag helt enkelt det papper som råkade finnas till hands just då. Inget jätteproblem ska erkännas, jag har vant mig vid att jag sannolikt inte kommer läsa anteckningarna igen så det enda som bara finns på papper är sådant jag skriver när jag vill att saker ska sätta sig lite extra i minnet bara.

Men tänk om mina anteckningar kunde laddas upp i någon av molntjänsterna jag använder, det låter ju rätt fantastiskt. Precis det här har Rocketbook Wave tänkt sig. I en riktigt härlig kombination av befintliga verktyg och ny teknik har de tagit fram en produkt som inte bara låter dig scanna in till molnet med enkel inläsning via deras app, sorterad till rätt tjänst och mapp baserat på vilken ikon du fyllt i på sidan. Dessutom, nu blir det high-tech, om du använder rätt penna när du antecknar så kan du när boken är full (eller du skrivit för många hemlisar?) köra boken i microvågsugnen så försvinner dina anteckningar. Jag ser nya deckare framför mig där bovarna inte springer till brasan och försöker få in så mycket som möjligt av pappersbevisen på en gång utan istället rusar till micron för att värma upp sina anteckningsböcker.

De har kört och håller just på att leverera ut sin IndieGoGo-kampanj och kör nu ett nytt varv på Kickstarter (vilket förövrigt känns lite doucheigt, produkten finns ju färdig).

Dina nästa hörlurar kan vara högtalare

Åtminstone funderar Sony på om inte riktade högtalare kan vara nästa grej inom hörlurar.

För att knyta ihop säcken lite kring mina kommentarer om att alla just nu vill göra allt för att undvika att nästa start-up som slår tar just deras kunder: även Sony som ju historiskt ligger bakom eller varit involverade i flera innovationer, Walkman, minidisc till exempel, har också börjat vissa upp resultaten från sitt “Future Lab”.

Deras “Concept N” tycker jag är spännande även om det ser ut som ett halsband från The hunger games och just deras grundtanke, att inte stänga ute bakgrunden är både det som gör mig nyfiken och skeptisk. Sonys krage ska nämligen lyckas spela upp ljud för dig men samtidigt inte störa ut omvärlden. Själv kör jag in-ear proppar just för att det låter mig helt försjunka i podden eller musiken jag lyssnar på men det gör att jag inte lyssnar i vissa situationer, framförallt i trafiken. När jag sitter på kontoret har jag också insett att det där att vara helt avskärmad kanske inte är optimalt i alla lägen – jag har fått mer än en enstaka penna kastad på mig när jag inte reagerat på tilltal (rop). En annan observation är över vår kultur. I Stockholm upplever jag sällan att mina hörlurar stänger ute något intressant, vår stadsbild är relativt tyst, men när jag spenderat tid i Kalifornien blir känslan en helt annan. Jag gick nästan som standard runt med ena luren runt halsen istället, för mer eller mindre varje dag var det någon som tilltalade mig. Frågor, kommentarer eller bara lite småprat på bussen. Jag blev nog också en öppnare person där av bara farten. Kan Sonys koncept göra oss lite öppnare?

Säkert hade någon frågat om de konstiga lurarna, kanske hade någon blivit förbannad, för runt Silicon Valley är ny bärbar teknik ungefär lika älskad som hatad.

Ska bli spännande att se var ett så normaliserat tillbehör som hörlurar tar vägen, riktade högtalare, vibrationer mot skallbenet som i Google Glas eller skippar vi rakt in på inopererade chip kanske? Nja, det steget är nog för stort, som många tillverkare märkt tidigare vill de flesta av oss få våra förändringar i lagom doser.  Men minns hur konstigt vi tyckte headset prat var i början, vi vänjer oss snabbt!

Läs lite mer hos Sony på FutureLab (heads-up, sidan har den dåliga smaken att spela upp ljud utan att fråga), men den mycket kryptiska videon kan du hoppa över :)

The Verge påpekar att LG verkar hålla med Sony.

Apple släpper nytt

En liiiten söt Iphone. Eller i ärlighetens namn är den ju lika stor som Iphone var fram till ganska nyss när den helt plötsligt blev större. Igår var det Cirkus Apple och vi fick se en ny Iphone och en ny Ipad Pro och så lite iOS. Dessutom bjöd Tim Cook på en del om det pågående tvisten med FBI (läs mer här om du är nyfiken) men i ganska svepande ordalag, det var nog bra att det inte blev någon större punkt på agendan.

Inga direkta överraskningar utan det mesta följde det rykten redan berättat för oss.
Det mest intressanta tycker jag var just Iphonen som nu kommer i nygammal formfaktor. För att uttrycka sig krasst har nämligen Apple släppt Iphone 5S, fast boostat med specifikationen från en Iphone 6S, vilket faktiskt är rätt fantastiskt. Jag tror den här telefonen och eventuella efterföljare som lyckas hålla 4″ storleken med specifikation bara en generation bakåt kommer sälja, om inte som smör så åtminstone som… Eh margarin (f’låt).

Några anledningar till varför Apple gör det här, vad är marknadsstrategin så att säga.

  • Många föredrar mindre telefoner och sen 6:an överlåter Apple hela den marknaden åt Android (undantaget äldre iPhones). Inte många i Android-lägret har gjort någon approach hitåt heller tyvärr. Sony med sina compact modeller (där jag haft 3an) och Samsung med Alpha har varit närmast men då klart klenare än deras flaggskepp. Senaste av Sonys är lite mer åt det håller.
  • Alla vill inte göra stora investeringar i telefoner, hör och häpna. Och om det är något en ny Iphone inte är så är det billig. Den här lilla rackaren däremot startar på $399 (såååå, 3999 kronor brukar vi väl då landa på med skatt etc). Inte heller gratis och ärligt talat, 16gb är inte en bra idé för de flesta men det är en väg att få in folk i ekosystemet som inte är redo att slänga 6-8000 på en mobil.
  • Företag, och den här är tung. Räkna med att det här blir en av standard jobblurarna när arbetsplatser ska köpa in X antal tusen stycken. Personligen skulle jag undvika företag med den typen av utrustningspolicys men helt ovanligt är det ju inte.
  • Nya marknader. Apple vill ha en del av kakan i växande marknader som Indien och Kina.Överlag ett kul men icke-revolutionerande släpp. Det blir nog Android för mig ändå men kul att se lite variation! Lite orolig skulle jag dock vara över batteritiden om jag var spekulant. Iphone 6S är ju inte direkt känd för bra batteri och nu ska samma hårdvara snurra under än mindre skärm?Till slut måste jag bara säga att tjuvnypen mot Microsoft och Android kändes hopplöst barnsliga. Även i de fall jag håller med Apple blev osakligheten och tonen bara sorglig i min bok.