Äras den som Ă€ras bör, telenor exempelvis

Minns ni nĂ€r jag var lite putt pĂ„ 3s sneakiga kampanj gĂ€llande roaming i EU? I korthet sĂ„ skröt man om sina nya lĂ„ga priser, som rĂ„kade vara sĂ„ höga som möjligt enligt nya EU-direktivet. DĂ„ föreslog jag att en operatör som Ă€r lite framĂ„t och bryr sig om sina kunder istĂ€llet borde tagit steget fram till nĂ€sta sommars krav pĂ„ 0 extrakostnad redan nu – det hade varit vĂ€rt en kampanj!

telenor

Tydligen sÄ lÀser nÄgon pÄ telenor min blogg (eller sÄ var det bara helt rimligt) sÄ nu har man gjort just det. Inga roamingavgifter inom EU helt enkelt.

En annan sorts milstolpe, dag 100

SÄ var vi dÀr. 100 dagar sedan jag startade utmaningen som gÄr under blogg100. Det har verkligen varit rÀtt tungt. Men innan jag beklagar mig, hur gick det?!

  • 91 inlĂ€gg, sĂ„ inte riktigt de planerade 100 men med tanke pĂ„ att jag bestĂ€mde mig för att att ta “ledigt” nĂ€r jag var pĂ„ semester sĂ„ kĂ€nns det rĂ€tt bra. Missade ocksĂ„ 2 dagar tror jag dĂ€r det inte hanns med. ÄndĂ„ nöjd med mĂ€ngden!
  • Ganska snart sĂ„ skapade jag blogg100-cheapout taggen. För dagar dĂ€r tiden inte fanns att ha en klok reflektion över ett viktigt Ă€mne, nĂ„gra gĂ„nger var det ett lĂ€stips, andra mest en ursĂ€kt. Totalt 8 inlĂ€gg kĂ€ndes tĂ€mligen irrelevanta eller överförenklade och fick taggen blogg100-cheapout.
  • SĂ„ skarpa, smarta och fasligt genomtĂ€nkta inlĂ€gg uppgick till 83. Helt okej!

Okej, sĂ„ jag skrev massor…och dĂ„ kom besökarna?! Njae. Merparten av min trafik Ă€r fortfarande till gamla inlĂ€gg med problemlösning. Men jag kan ganska vĂ€l sortera ut och landar pĂ„ nĂ„gonstans 350 besökare pĂ„ just blogg100 inlĂ€ggen. NĂ„gra inlĂ€gg sticker ut, mĂ„nga har gĂ„tt obemĂ€rkt förbi. Vilket om jag ska vara Ă€rlig nog speglar insatsen frĂ„n mig bĂ„de i författande men ocksĂ„ i promotion. De inlĂ€gg jag postat pĂ„ facebook, twitter m.m. har lockat mer trafik helt enkelt.

Nu blir det kaffepaus

Nu kommer det bli Ă„tminstone en liten paus. Det hĂ€r har varit otroligt skoj men slitigt som bara den, att committa till att göra nĂ„got som tar…30 minuter iallafall om det ska tillföra nĂ„got, det Ă€r en insats. FrĂ„ga bara min sambo :D NĂ€sta utmaning kanske borde vara att lĂ€gga lika mycket tid pĂ„ nĂ„got annat, trĂ€ning, lĂ€ra mig ett nytt sprĂ„k eller varför inte bara lĂ€sning! Tack för det hĂ€r varvet och vi ses om inte alltför lĂ„ngt. Men nĂ€r jag kommer tillbaka kommer mĂ„lsĂ€ttningarna vara lite lĂ€gre.

Snapchat större Ă€n twitter – ett tecken i tiden

En milstolpe i sociala nĂ€tverk har passerats, SnapChat har nu fler dagliga aktiva anvĂ€ndare Ă€n twitter. Åtminstone enligt en rapport som Bloomberg publicerade förra veckan, mycket anonyma kĂ€llor men det verkar bra underbyggt och Ă€r inte chockerande egentligen.

Utöver att det sĂ„ klart Ă€r stora nyheter att twitter tappar ytterligare en placering pĂ„ listan över mest anvĂ€nda sĂ„ Ă€r det ett  intressant uttryck för ett Ă€ndrat beteende pĂ„ internet. Twitter Ă€r Ă„tminstone för mig nĂ„got av en representant för ett internet starkt fokuserat pĂ„ “alla har en röst” och nĂ„got av megafon-kommunikation, Ă€ven om det sĂ„klart sker mĂ€ngder av konversationer pĂ„ twitter. Skillnaden mellan att skapa en hemsida/blogg och att börja twittra Ă€r faktiskt inte jĂ€ttestor imho. TĂ€mligen klassisk företagskommunikation ocksĂ„. Snapchat Ă€r ju lite annorlunda. SjĂ€lv har jag inte lyckats fastna men mĂ„nga ser tydligen en stor lockelse i kommunikation som istĂ€llet gĂ„r riktat till dina vĂ€nner snarare Ă€n följare samt alla kommande arbetsgivare. PĂ„ mĂ„nga sĂ€tt Ă€r Snapchat mycket mer en meddelandeapp Ă€n ett nĂ€tverk och att meddelandeapparna fĂ„tt ett enormt genomslag vet vi ju redan. Mitt frĂ€msta problem som alltid Ă€r vĂ€nner som Ă€r lite trögrörliga över frĂ„n Facebooks trygga famn :) Det gör det svĂ„rare att komma igĂ„ng med en ny tjĂ€nst (Ă€ven nĂ€r den hunnit bli 5 Ă„r gammal).

Ändock, Ă€ven om tjĂ€nsterna bĂ„de har olika mĂ„lgrupp och riktar sig pĂ„ olika behov, nog kĂ€nns det som ett tecken i tiden? Vi blir lite mer privata och har kanske i Ă€rlighetens namn tröttnat pĂ„ alla brĂ„k/trakasserier som “alla har en röst” ofrĂ„nkomligen verkar leda till.

Accessoarer utan kön i uppdaterade The Sims

Imorse (nÄja, vid 11) sÄ lÀste jag nyheten om en ny uppdatering till Sims 4 som tar bort könskodningen pÄ alla instÀllningar i skapandet av simmar. Nu kan din manlige sim ha högklackat och kjol eller lÄngt hÄr,kvinnorna kan ha kostym, kort hÄr och andra heltokiga saker (*ironi pÄ tokigt ifall det inte var uppenbart).

Efter att ha smÀlt förvÄningen över att The Sims fortfarande finns och spelas vÀrlden över (jag Àr uppenbarligen inte down with den mÄlgruppen) sÄ lÀser jag vidare och inser att det hÀr Àr ju toppen! I ett spel dÀr man skapar och livar smÄ avatarer Àr det sÄklart extra viktigt att inte exkludera folk genom att sÀga att vissa val bara Àr möjliga för ett eller annat kön.

Sen minns jag hur internet fungerar och kanske sĂ€rskilt spelvĂ€rlden. HĂ„ller andan och ger mig ut pĂ„ nĂ€tet och twitter… Men allt Ă€r lugnt. De kommentarer jag hittar Ă€r positiva eller ointresserade vilket ju Ă€r helt logiskt egentligen, att nĂ„gon annan kan anvĂ€nda hela skapa-sim verktyget pĂ„verkar ju faktiskt inte den person som var nöjd med befintliga alternativ. Bara det att vĂ€rlden sĂ€llan fungerar sĂ„ logiskt. Det nĂ€rmaste jag hittar kritik Ă€r en försiktig frĂ„ga om det kommer pĂ„verka hur statisterna (“townies”) kommer se ut, nej blir svaret tyvĂ€rr men ett steg i taget antar jag.

Tack internet för att ni varit rimliga idag!

Är jag ett mediehus nu?

Har hittat en ny podd som rör sig i trakten medier/journalistik som jag av oklara skÀl tycker Àr tillrÀckligt nÀra teknik och internet för att vara kul. Det dÀr med digitalisering kan man kanske sÀga.

Podden heter Mediepodden (talande, men roligt?) och senaste avsnittet handlar bland annat om “enmansmedia” eller “solojournalister”. Himla intressant, det finns en utveckling dĂ€r enskilda journalister eller andra personer hittar en egen nischpublik som kan konkurrera med större medier i rĂ€ckvidd. Som exempel nĂ€mner de bĂ„de journalister som Joakim Lamotte och Erik Niva men ocksĂ„ youtubers som MissLisibell. Det hĂ€r Ă€r ett kul Ă€mne pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt och jag rekommenderar en lyssning av avsnittet men jag fastnade sĂ€rskilt pĂ„ tankarna kring vad som Ă€r journalism respektive medier. Under min “om bloggen” sida har jag sedan starten (ungefĂ€r i alla fall) haft en text om att jag inte skriver nyheter,  vilket ofta stĂ€mmer. Jag gör fĂ„ avslöjanden och mycket jag fĂ„r för mig att skriva om handlar inte alls om nĂ„got tidsbundet, just-nu men det Ă€r ocksĂ„ en tĂ€mligen snĂ€v definition av nyheter. Om jag idag plitar ner en reflektion om en hĂ€ndelse som skedde tvĂ„ veckor sedan, sĂ„ har sannolikt storyn utvecklats nĂ„got, annars skulle jag inte tĂ€nkt pĂ„ det. Oavsett om det Ă€r nya fakta eller jag bygger vidare pĂ„ andras tankar sĂ„ har jag i det lĂ€get gjort en nyhetsvĂ€rdering och bedömt att det hĂ€r Ă€r viktigt nog för mig att spendera en liten stund med. Men jag fortsĂ€tter nog att inte se mig sjĂ€lv som ett medium eller vad vi nu ska kalla medier i singular. Spridning kommer kanske in dĂ€r ocksĂ„ ;)

Skvaller och det amerikanska rÀttssystemet

Snabb recap (tÀnker att det spelas upp i c:a 2* hastighet)!
Peter Thiel som Ă€r Silicon Valley profil, investerare och en av medgrundarna till Paypal (och för den delen ruggigt framgĂ„ngsrika men mindre kĂ€nda Palantir som jobbar med BigData till mĂ„nga amerikanska myndigheter’) har en oplockad höna eller tvĂ„ med mediehuset Gawker Media. Den frĂ€msta anledningen Ă€r att deras skvallerblogg Valleywag outade honom som gay 2007. Thiel Ă€r en handlingskraftig herre, sĂ„ nu har han sponsrat Hulk Hogan i en stĂ€mning mot publikationen (de publicerade en sexfilm med Hogen) med i runda slĂ€ngar 10 miljoner USD. Det Ă€r en himlans massa pengar och mĂ„let Ă€r tydligt, Gawker ska i konken. Alla med? Okej, det finns 7 snurrar till i det hĂ€r med miljonĂ€rer och profiler som stĂ€ller sig pĂ„ alla möjliga sidor, öppna vĂ€djande brev samt ett rĂ€tt mĂ€rkligt försvar om att hans vĂ€nner redan visste att han var gay. Jag tĂ€nkte dock inte fokusera pĂ„ just det.

Just nu Ă€r nĂ€mligen mĂ„nga journalister, om inte oroade sĂ„ Ă„tminstone lite lacka. Att nĂ„gon i princip ger sig ut för att tysta ett mediehus ses inte med blida ögon, vilket vĂ€l kĂ€nns rimligt. Det pratas upprört om att Ă€ven makteliten i Silicon Valley mĂ„ste finna sig i att bli granskade (mer Ă€n en parallell har dragits till att mĂ„nga av tech-bolagen ju samlar hyfsat mycket data om sina anvĂ€ndare). Tycker nog att det finns mer nyanser Ă€n sĂ„ om jag ska vara Ă€rlig. Är det att granska att skriva om nĂ„gons sexualitet? Jag tycker inte generellt sĂ€rskilt synd om kĂ€ndisar men fokuset lĂ„ngt ifrĂ„n deras gĂ€rning och saker som pĂ„verkar den kĂ€nns vĂ€l lite sorgligt. Dessutom Ă€r det alldeles uppenbarligen sĂ„ att en hel del som skrivs inte Ă€r sant eftersom olika publikationer lĂ„ngt ifrĂ„n alltid hĂ„ller med varandra. Ska en publik person stĂ„ ut med vad som? Tveksamt kan jag tycka. Pressetik Ă€r ocksĂ„ en fin konst som faktiskt verkar glömts bort hĂ€r och dĂ€r (Ă€ven om sĂ„klart mĂ„nga, eller till och med en merpart gör sitt bĂ€sta för en klok och bra balans). Tror dock att bĂ€sta sĂ€ttet att pĂ„verka dĂ€r Ă€r att lĂ„ta bli att klicka/lĂ€sa.

Ju mer jag tÀnker pÄ den hÀr storyn dock sÄ Àr det inte dÀr det galna ligger. Att det verkar som att en stor pÄse pengar Àr det som krÀvs för att ett fall ska tas upp lÄter ju helt sjukt. Sen Àr ju resultatet horribelt, om det var pengarna som gjorde att Hogan vann sÄ Àr det en skandal i ett modernt rÀttssamhÀlle, men om han vunnit oavsett sÄ Àr det ju minst lika mycket en skandal att pengarna krÀvdes för att nÄ dit.

NÀ hÀr finns bara förlorare Àr min kÀnsla.

Vem kan man lita pÄ?

Kom av mig halvvÀgs genom gÄrdagens inlÀgg, nÄgot dök upp och det trillade ur huvudet helt enkelt. NÄja, alla överlevde nog en dag utan mina tankar om recensioner och förtroende.

Det hĂ€r Ă€r en sak jag diskuterat ganska mycket med mina vĂ€nner som Ă€r journalister pĂ„ riktigt, inte som jag som mest gĂ€stspelat. Som konsument och allmĂ€nt teknikintresserad har jag sjĂ€lvklart inte tillgĂ„ng till tillnĂ€rmelsevis lika mĂ„nga datapunkter nĂ€r jag utvĂ€rderar en produkt. Min erfarenhet av senaste Iphonen blir begrĂ€nsad till det jag klĂ€mmer pĂ„ vĂ€nners enheter samt det jag frĂ„gar ut dem om. HĂ€r kommer dĂ„ de professionella tyckarna in i bilden – jag kan ju lĂ€sa huuuur mycket som helst pĂ„ nĂ€tet om hur den ena kameran presterar i jĂ€mförelse med en annan, samt i allmĂ€nhet om hur bra eller dĂ„lig en produkt Ă€r. Men hur bedömer jag vems recension jag kan lita pĂ„? Bra/dĂ„ligt Ă€r ju i mĂ„ngt och mycket en subjektiv frĂ„ga.
En viktig part blir sÄklart track-record, vilka publikationer och personer har tidigare haft Äsikter jag senare kunnat bekrÀfta att jag hÄller med om? Men ocksÄ hur vÀl underbyggda personens argument framstÄr sÄklart, som i alla diskussioner. BÀgge dessa punkter handlar mycket om min bedömning av deras trovÀrdighet men hÀr finns nÄgonting mer, skribentens relation till produkten kan ocksÄ ha en inverkan pÄ deras uppfattning.
Det hĂ€r tycker jag kan delas in i tvĂ„ olika typer av bias. Den ena Ă€r rent personlig och handlar mest om personens förmĂ„ga att bortse frĂ„n sina befĂ€sta Ă„sikter. HĂ€r kommer alla typer av ”fanboy/fangirl” in men ocksĂ„ lite mindre dramatiskt, en site som i huvudsak bevakar Apple tenderar att vara lite mer positiv men i kan ofta i gengĂ€ld ocksĂ„ ge mer insatt kritik i detaljer en mindre nischad publikation missar. SĂ„ till den andra sidan dĂ„, mer kommersiell bias.
Det Ă€r hĂ€r det blir riktigt spĂ€nnande, sĂ€rskilt i vĂ„r tid av ”nya medier” med bloggar och nischsiter. Journalister har sedan lĂ€nge fĂ„tt testprodukter och mĂ„nga redaktioner har dĂ€rför ocksĂ„ en vana kring hur det ska hanteras. I vilken grad bör det framgĂ„ att man fĂ„tt gratisenheter? Ska enheterna skickas tillbaka? Personligen tycker jag att det bör framgĂ„ nĂ€r man fĂ„tt nĂ„got i utvĂ€rderingssyfte, men det lĂ€mnar ocksĂ„ nĂ„got av en grĂ„zon för de fall dĂ€r det inte finns ett uttalat syfte att testa/utvĂ€rdera. Genom Ă„ren har jag fĂ„tt en lĂ„ng rad enheter (visar det sig nĂ€r jag tĂ€nker bakĂ„t): Tre smartklockor, tre telefoner, en surfplatta och en Chromebook. Det hĂ€r har inte varit i egenskap av bloggare eller tyckare egentligen men nog har de hĂ€r enheterna nĂ€mnts pĂ„ bloggen och pĂ„verkat min kommunikation utĂ„t. Om inte annat sĂ„ har det pĂ„verkat min kunskap om vissa plattformar. SvĂ„rt tycker jag, brukar försöka nĂ€mna det om jag skriver nĂ„got lĂ€ngre men nĂ€r det bara nĂ€mns i förbifarten Ă€r det svĂ„rare och kĂ€nns inte naturligt. Ingen av de hĂ€r enheterna har jag skickat tillbaka, en försökte jag med men det fanns det inget intresse för. SjĂ€lv ser jag inte heller nĂ„got stort problem för mig som helt fristĂ„ende och pĂ„ vissa sĂ€tt ser jag en skribent som valt att fortsĂ€tta anvĂ€nda produkten som en positiv sak. Är det bĂ€ttre om hen skickar tillbaka sin ex. Apple Watch och sen gĂ„r och köper en ny? Ja, kanske ur synvinkeln att vara vĂ€ldigt tydlig med objektiviteten men jag kan inte se att det egentligen Ă€ndrar nĂ„got i praktiken. MĂ„nga av mina journalistvĂ€nner har starka Ă„sikter om att man absolut ska skicka tillbaka men hitintills vĂ€ntar jag pĂ„ argument annat Ă€n mer ideologiskt lagda att det just Ă€r tydligt och ”rĂ€tt”. Jag tror personligen att de allra flesta journalister har förmĂ„gan att inte kĂ€nna sig skyldig företag X nĂ„got men det Ă€r ju nĂ„got som en lĂ€sare kan ifrĂ„gasĂ€tta vilket leder tillbaka till trovĂ€rdigheten, det Ă€r alltsĂ„ lĂ€ttare att hĂ€vda sin opartiskhet om ingenting behĂ„lls. Ur miljösynpunkt lĂ„ter det ju hĂ„l i huvudet att skicka tillbaka en fullt fungerande enhet som hamnar i en lĂ„da hos tillverkaren, kan man kanske donera? Intressanta avvĂ€gningar helt klart! Kan inte lĂ„ta bli att tĂ€nka att det finns en demokratiserande effekt av att Ă€ven mindre plĂ„nböcker har möjlighet att bilda sig uppfattningar de kan sprida pĂ„ nĂ€tet och att de stora mediebolagen kanske lĂ€ttare kan prata om att det Ă€r vĂ€rt priset för demonstrativ objektivitet.

Det dĂ€r med moral alltsĂ„…

Minns ni hur jag igĂ„r lite sent Ă€ndĂ„ valde att ta upp det dĂ€r med att Amerikanska företag blir moralpoliser i vĂ„r nya uppkopplade vĂ€rld, inte nödvĂ€ndigtvis pĂ„ ett vis som stödjer min bild av vad som Ă€r lĂ€mpligt. Trots att det var Apple jag anvĂ€nde som exempel klagade jag lite pĂ„ hur Facebook tillĂ€mpar sina policys ocksĂ„ av bara farten. Inte helt opĂ„kallat visar det sig dĂ„ Facebook parallellt med det hĂ€r hade en egen “ojdĂ„ det hĂ€r blev visst uppmĂ€rksammat i media, bĂ€st att vi Ă€ndrar just det hĂ€r beslutet och skyller pĂ„ ett misstag”-moment.

Modellen Tess Holiday var med i reklamen för ett event kallat “Feminism and Fat” som gick ut pĂ„ att motverka ohĂ€lsosamma skönhetsideal. Ironin dĂ„ nĂ€r Facebook tar bort bilden med argumentet att annonser inriktade pĂ„ fitness och hĂ€lsa inte fĂ„r presentera kroppar som “perfect or extremely undesirable,”. LĂ€s det dĂ€r igen, “extremely undesireable”. Till sist backade Facebook med sedvanlig kommentar om hur de granskar superĂ„nga bilder och ibland gör misstag. Eller sĂ„ behöver man helt enkelt se över sin policy och de riktlinjer man ger granskarna, kan jag tĂ€nka.

Vems moral ska styra och vad Àr ett spel?

Är lite sen pĂ„ den hĂ€r bollen men vill inte missa den trots att jag var pĂ„ semester. Det anknyter nĂ€mligen till en frĂ„ga jag tycker Ă€r jĂ€tteviktig som poppar upp lite hĂ€r och dĂ€r numera. Vems moral Ă€r det som ska styra pĂ„ nĂ€tet? De flesta av oss vill inte ha high chaparral och att plocka bort rasism och andra otrevligheter Ă€r pĂ„ nĂ„got jag pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt stödjer, men sĂ„ har vi ju det dĂ€r med censur. Det finns mĂ„nga regimer som har helt andra Ă„sikter Ă€n jag om vad som bör fĂ„ finnas pĂ„ nĂ€tets olika tjĂ€nster och dĂ„ vill jag gĂ€rna föresprĂ„ka yttrandefriheten. Företagen dĂ„? Kanske sĂ€rskilt Facebook och Instagram har frĂ„n mitt perspektiv utmĂ€rkt sig som otroligt moralistiska med en rĂ€tt stor klick sexism on top. Till exempel har jag vĂ€nner som stĂ€ngts av frĂ„n Facebook efter att ha lagt upp skĂ€rmbilder FRÅN facebook dĂ€r man uppmanade folk att anmĂ€la grupper som Ă€gnar sig Ă„t slut-shaming exempelvis.  Eller tecknade anatomiska bilder, amning, ja och sĂ„ vidare.

Det hÀr strÀcker sig ocksÄ bortanför vÄra sociala tjÀnster dÀr en sÄ klart kan argumentera för att det Àr upp till oss att vÀlja vilka siter vi vill anvÀnda. Jag tycker inte att det ursÀktar dumheter frÄn kolosser som Facebook eller Google dÀr man har en sÄn maktposition men det Àr ÀndÄ ingenting i jÀmförelse med den situation som uppstÄr i Apples Appstore. Om din app inte blir godkÀnd dÀr kan du glömma att lyckas nÄ en större Iphone-publik. DÀrför Àr det hÀr djupt problematiskt.

 

Om du inte orkar öppna bilderna sĂ„ Ă€r det helt enkelt sĂ„ att ett spel med titeln “Liyla and the shadows of war”, om en ung flickas perspektiv i Gaza inte blev godkĂ€nt med argumentet att det Ă€r politik och inte spel. Samtidigt finns spelet Israeli Heroes dĂ€r du istĂ€llet spelar som en Israelisk missil. Hur det hĂ€r gĂ„r ihop Ă€r helt bortom mitt förstĂ„nd. Senare gav Ă€ven Apple efter, men frĂ„gan kvarstĂ„r: Vems moral ska fĂ„ styra vĂ„rt utbud nĂ€r app-stores och webbtjĂ€nster har helt eller delvis monopol pĂ„ marknader?

Tack till @skyldige för tips och lÀs om storyn hÀr.