Jag vill slacka mera!

Läste just att min vän och ibland “medkommentator” hos Aftonbladet Morgon, Katarina Andersson (@katmedias) varit och hälsat på hos Slack. Hennes artikel målar en bild av ett osedvanligt sympatiskt start-up företag som pratar om problem i branschen kring representation och  dessutom inte har som främsta mål att hålla kvar de anställda så länge som möjligt. Lite avis blev jag allt :) Hennes text kan du läsa här när du är färdig med mina 5 tankar om slack nedan.

Jag gillar verkligen slack, som en social kanal inom en grupp tycker jag det vida överträffar Facebook Messenger som annars är där merparten av mina konversationer hamnar, samma om man jämför med WhatsApp. Tycker dock det är lite svårt hitintills att se det som ersättaren till e-post. Det finns mycket av vår interna kommunikation som absolut går lika bra i en slack, eller till och med bättre, men det är svårt att överskatta betydelsen av att alla i teamet känner igen sig i hur det fungerar. Slack med sina kanaler är fortfarande förvirrande för många och jag får fortfarande fler mail än privata slacks (eller för den delen, “Skype för företag” meddelanden som vi har som standardkommunikation). Vore extremt roligt att se hur det fungerar på ett företag som faktiskt betalar för att ta del av allt slack erbjuder, inte bara gratisdelen i ett mindre team. Visst verktyg är bara verktyg, men visst vore det fint att få köra en all-in med Trello, molnlagring, incidenthantering, kalenderkoppling och så knyta ihop allting i Slack? Sen finns ju många andra integrationer och bottar (det nya heta har jag hört från Zuckerberg). Ska bli väldigt intressant att se vart det tar vägen, jag tror verkligen de är något på spåren gällande hur vi kommunicerar i jobbet, men det har jag trott om andra saker tidigare, typ Yammer, utan att det för den sakens skull slagit in ännu.

Chromecasta licensfritt

Läst just en eminent liten guide över hur en kommer igång med Chromecast hos “teknifik” (svensk teknikblogg). Har du ingen aning om vad jag pratar om så starta där och kom tillbaka. :) Då det är en riktig tydlig steg för steg guide har jag inget att tillägga gällande det annat än att hålla med om att Chromecast är en fantastisk liten pryl för att titta på allsköns TV med. Jag kör samma, numera som i princip enda input oavsett vad jag tittar på vilket fungerar klockrent.

Istället tänkte jag gå lite djupare i två delar, en rent teknisk där Chromecast skiljer sig från konkurrenterna och en mer filosofisk (hint, licensavgift).

Vi börjar tekniskt! Det som gör Chromecasten unik och som många faktiskt inte vet/tänker på (eller antar jag, bryr sig om) är att den mobil/platta/dator du använder för att styra med gör just det – styr. Den strömmar aldrig något (undantaget är om du visar saker du har PÅ telefonen, foton exempelvis). Så även om du startar Netflixappen på din mobil så kommer Chromecast starta en egen ström direkt mot Netflix när du väljer att visa programmet på den. Det här är himla smart av två skäl. För det första så sparar det på mobilens batteri och du kan faktiskt lämna rummet. För det andra så låter det här vem som helst bygga in stöd för Chromecast i sina appar, det betyder att du inte är beroende av att Google ska komma på att just det du vill strömma ska finnas där, det är bara den tjänsteleverantören som styr över det. Här finns såklart en nackdel också, om din favoritkanal inte lägger till stöd för Chromecast är du rätt körd (gällde exempelvis Spotify fram till förra hösten).

Över till det filosofiska, Elin på teknifik uppmanar dig att betala TV-avgift även om du inte kopplar in antennkabeln i din TV utan bara streamar via Chromecast. Gott så för det är det nämligen lagkrav på, licensavgiften ska betalas av alla med en kanalväljare vilket din TV har oavsett om du kopplar in den eller inte, där gör inte lagen någon skillnad. Om du däremot som jag har en Chromecast inkopplad i en projektor, eller för den delen en skärm, som inte kan ta emot TV-kanaler så ska du enligt lagen inte betala. Du får ju såklart om du vill men du omfattas inte av lagen. Det här är ett exempel på hur hopplöst utdaterat vårt system för licensavgiften är, du måste betala för en VHS-apparat som står och dammar i garderoben (de har nämligen generellt kanalväljare) men jag behöver inte betala trots min hemmabio. Ett annat exempel är att delar av licenspengarna går till att anställda ringer folk (eller gör hembesök!) och frågar om de har TV. På riktigt, tycker vi verkligen det är effektivt 2016? Eftersom inget politiskt parti verkar sugna på att uppdatera situationen till nutid så tycker jag att den som enligt lagen inte behöver betala ska låta bli, först då lär vi se en förändring.

Vem ska disrupta arbetssökandet

Till att börja med vill jag be om ursäkt för disrupta i rubriken, men ni vet vad jag menar och det är svårt att hitta en svensk översättning som ger så direkta associationer. Så, till poängen. Ibland känns arbetsmarknaden lite lost, extremt mycket kommer från kontakter och bra timing (och let’s not forget, komma med rätt privilegier) snarare  än att verkligen vara den mest lämpade.

Som en person som ibland rekryterar, springer på arbetsmarknadsdagar och skriver annonser tycker jag det är väldigt intressant med nya tjänster som på olika sätt försöker revolutionera antingen rekryterandet eller arbetssökandet. Ganska ofta går affärsmodellen (precis som med klassiska rekryteringsbolag) ut på att företag ska betala för att det finns tillgång till kvalificerade kandidater så mest är det kanske arbetssökandet man är ute efter att ändra.

Idag skrev DN om en sån tjänst (här), nämligen Instacruit. Ska säga direkt att jag inte testat tjänsten så det här är ingen recension men ska vi dra det snabbt och förenklat så vill de bli en plattform för rekryterare att leta bland kandidater i och företag att hitta rekryterare. Det skulle nog kunna gå rätt hyfsat, rekryterare som jag haft kontakt med genom åren verkar generellt arbeta väldigt brett med sina nätverk så det kan nog locka. Ändå så förstår jag inte riktigt vad DN vill få sagt med artikeln, en beteendevetare får säga att det ofta är bra att byta jobb (jo det kan nog stämma ibland, särskilt om du vill byta jobb) och ett företag får tacksam uppmärksamhet utan att åtminstone jag lyckas förstå tjänstens stora nyhetsvärde. Äsch, jag menar inte att negga det kan nog gå bra! Dessutom vet vi ju att ha Insta i namnet är en framgångsfaktor (tills Instagram stämmer dig, men innan det)! Det finns också anledning att se över hur jobbsökande fungerar, när både vi i anställande företag och kandidater tycker att det är bökigt och kräver mycket jobb så finns ju förbättringspotential.

Hitintills är jag rätt tveksam över att vi sett den stora förändringen; linkedin fyller sin funktion men är i mångt och mycket ett CV-online som dessutom visar kontakter, en annan tjänst (jag faktiskt har testat) UpTrail, har också sin charm i sin enkla approach men fortfarande blir länken till ett CV (linkedin) avgörande. Smartare (ärligare?) matchningar automatiskt mot all den mängd data om våra erfarenheter vi ständigt skapar i olika databaser hos Facebook, Google, Linkedin? Marknaden är fortfarande vidöppen för driftiga entreprenörer skulle jag påstå.

Kör anteckningsblocket i micron

Jag är rätt förtjust i att skriva anteckningar med papper och penna, särskilt i möten och intervjuer känns det lättare att ha kontakt med den jag pratar med eller lyssnar till. Problemet är tyvärr att jag är otroligt dålig på att göra något med mina nedkrafsade tankar. De blir liggande, hamnar snabbt för långt bak i anteckningsblocket för att jag ska hitta dem eller så slänger jag helt enkelt det papper som råkade finnas till hands just då. Inget jätteproblem ska erkännas, jag har vant mig vid att jag sannolikt inte kommer läsa anteckningarna igen så det enda som bara finns på papper är sådant jag skriver när jag vill att saker ska sätta sig lite extra i minnet bara.

Men tänk om mina anteckningar kunde laddas upp i någon av molntjänsterna jag använder, det låter ju rätt fantastiskt. Precis det här har Rocketbook Wave tänkt sig. I en riktigt härlig kombination av befintliga verktyg och ny teknik har de tagit fram en produkt som inte bara låter dig scanna in till molnet med enkel inläsning via deras app, sorterad till rätt tjänst och mapp baserat på vilken ikon du fyllt i på sidan. Dessutom, nu blir det high-tech, om du använder rätt penna när du antecknar så kan du när boken är full (eller du skrivit för många hemlisar?) köra boken i microvågsugnen så försvinner dina anteckningar. Jag ser nya deckare framför mig där bovarna inte springer till brasan och försöker få in så mycket som möjligt av pappersbevisen på en gång utan istället rusar till micron för att värma upp sina anteckningsböcker.

De har kört och håller just på att leverera ut sin IndieGoGo-kampanj och kör nu ett nytt varv på Kickstarter (vilket förövrigt känns lite doucheigt, produkten finns ju färdig).

Dagens tips: Outlook som fastnat i “Bearbetar…”

En lär sig saker varje dag. Till exempel att det tydligen kan vara en riktigt dålig idé att starta Outlook medan man sitter på en märklig VPN-uppkoppling. Då kan nämligen Outlook bestämma sig för att nog får vara nog, sen fastna i “Bearbetar…”. Om, och om, och om igen.

Det här hände mig för några veckor sedan, visste bara inte att det var VPN-kopplingen som var problemet. Efter att ha blivit…irriterad, då slutade det med ominstallation av Office (suck tänker man och drömmer om en dag där Google Spreadsheets är lika bra som Excel). Idag hände det igen och jag var inte så sugen på ytterligare en ominstallation.

In stiger, felsäkert läge

Men så hittade jag en referens till “felsäkert läge” i en artikel gällande ett helt annat problem. Känns väldigt Windows XP tänker jag men hittar att jodå, Office program kan startas i felsäkert läge genom att du håller in Ctrl när du klickar på din genväg (vilken genväg som helst funkar fint). Sagt och gjort. Outlook startar direkt i felsäkert läge, får knappa in lösen på nytt men utöver det raskt och utan synliga problem. Stänger Outlook, startar som vanligt. Ta-da!

Ctrl+klick, ibland är det enkelt. Men borde jag verkligen behöva veta det här? Nä, Office ska självmant dra igång felsäkert läge om det behövs men men, automatisk felhantering är alltid svårt. Nu vet i alla fall ni också.

 

Rättvis splitt av notan

EquiTable, it's funny because it's real

Om det är något som roat amerikanska vänner på besök i Stockholm är det svenskars benägenhet att dela restaurangnotor rättvist. Det roliga är att nästan alla svenskar glatt håller med om att det är lite pinsamt och jobbigt och helst ska det ju bara lösa sig av sig själv. Ändå görs det frekvent. Jag har själv delat oräkneliga slippar ner på nivåer där miniräknaren är ett absolut måste, dessutom får jag bara av att skriva det här en stark vilja att påpeka att det i grupper faktiskt ofta konsumeras för väldigt olika belopp. Helt sant! Att bara dela rakt av är sällan gynnsamt för den som inte äter kött eller inte dricker alkohol till exempel. Även då önskar jag ju att vi kan göra ett kort överslag bara och lämna mobilerna i fickan, men men det är bara jag.

En annan variant jag läst om har en liten annorlunda approach. En app som splittar notan åt dig efter att du gett ett par grundförutsättningar. Den delar notan rättvist ur ett annat perspektiv, nämligen statistik utifrån kön och etnisk bakgrund*. Statistiken är från USA och således inte direkt tillämpbar hos oss i Sverige men ändå ett mycket intressant tankeexperiment (appen är nämligen fortfarande under utveckling). Att dela en nota rättvist mellan en vit man och en vit kvinna för att ta ett enkelt exempel bör inte vara 50/50 då vi redan från början har ett lönegap (kvinnor tjänar omkring 17% mindre i genomsnitt, sbc). Du kan också välja att argumentera emot appen och får då det statistiska underlaget tillsammans med en del roliga kommentarer presenterat för dig. Läs mer om det här mycket intressanta konceptet och se deras roliga presentation direkt hos EquiTable, eller där jag snubblade över det hos Gadgette. :-)

Jag känner flera som på olika sätt experimenterat med liknande tankar och lösningar inom sin familjeekonomi, men då oftare med ren hänsyn till inkomst oavsett om det är ett förhållande som bekräftar, motverkar eller ligger helt utanför normen. Det kanske går att tillämpa på hushållets hela budget, vem utvecklar den appen?

 

*jag vet inte om jag tycker det är rätt uttryckt men att översätta “race” är inte snutet ur näsan, om någon med tf. har ett bättre ordval lyssnar jag gärna.

Microsoft som tjänstebolag

I maj skrev jag ett inlägg som redan nu känns hopplöst oinsatt. Jag köpte ny dator och det blev (igen) en windowsmaskin trots att jag suktat på en Mac sen… 2010 när jag skaffade min Mac mini.
Det som fällde avgörandet var helt enkelt att jag inte kunde tänka mig att gå tillbaka till Office 2011 och det kändes som att Microsoft tänkte fortsätta behandla alla andra plattformar som styvsyskon.

Snabbspola till idag. Office för Mac är uppdaterat, samma sak med Android som helt plötsligt har riktigt kompetenta Microsoft appar, dessutom har MS på serversidan riktigt tvärvänt och flera andra mjukvaror som tidigare bara funnits till Windows server ska släppas till Linux (SQL Server till exempel). Det här är superintressant för det visar att Microsoft ser sin framtid som ett bolag som i första hand erbjuder mjukvara, plattformen är mindre viktig. Det här är väldigt 2016 :) Tanken är att det är positivt ju fler som använder deras mjukvara och att fler kommer göra det om den går att köra i fler miljöer.

För inte alltför länge sedan var Windows kassakon som skulle skyddas, men med en obefintlig (nåja) marknadsandel på mobilsidan och en stark Bring-Your-Own-Device kultur på allt fler företag, en sjunkande PC marknad globalt…det är inte i en PC plattform morgondagens pengar finns. Kul att Microsoft insett det och positionerar sig därefter, det kanske blir en Mac nästa gång då!

P.S.

Är man snäll kan man se det som att det var exakt det här jag pekade på i maj när jag sa att mjukvara är viktigare än plattformen. Jag tänkte bara inte hela vägen ;)

D.S.

Några tankar om e-post

Mannen som skapade e-posten, Ray Tomlinson, har gått bort. Det var han som gav oss de personliga @-adresserna som gör att vi kan skicka våra meddelanden till en person och inte bara till en specifik dator eller för den delen inom en host (ja ursäkta anglicismen men värd låter inte bra). Det kanske finns andra som liksom jag aldrig riktigt funderat över tecknets ursprung, för @ användes redan innan e-posten, det här insåg jag handlandes frukt i Kalifornien som var märkt med priset @ $1.20  (minns inte om det var äpplen eller vad det nu var) och mycket riktigt kunde Wikipedia glatt berätta för mig att @ kommer från franskans a’ och även i Sverige använts som @ pris. Stickspår, tillbaka till den idag kanske vanligare användningen som avskiljare mellan användarnamn och domän.

Tomlinson föreslog @ fick snurr (höhö) på det där med e-post på 70-talet men senare under 80-talet tog det fart ordentligt med persondatorn som en av pådrivarna. Intressant att tänka på hur snabbt det har gått från pionjär till att många sitter med ett flertal adresser i olika klienter och tjänster. Bara en sån sak som webbmail! Han gav en viktig grundbult för vår kommunikation, helt klart!

Sen dess är vi nog många som har en lite kluven inställning till e-posten. Självklart är det på många sätt otroligt smidigt att kunna skicka brev digitalt, som levereras på ett ögonblick oavsett om det är till en enskild person, grupp personer eller en funktionsbrevlåda (kundtjänst eller vad det nu må vara). Men vi har alla någon gång helt tappat kontrollen och vaknat upp med antalet olästa mail långt högre än vad som är hälsosamt, många känner nog också igen kollegan som tycker att ett skickat mail är samma sak som en överenskommelse (ofta som betyder att du ska göra något, inte hen). Strategierna för att nå “inbox zero” är många och Googlar du kan du prova nya taktiker varje dag så länge som du vill.

Själv har jag aldrig lyckats använda mailen som en To-Do trots min fäbless för listor (som jag pratade om i Trello-inlägget), jag behöver mina aktiviteter någon annanstans även om jag vet att många jobbar så. Jag använder också mycket hellre “enklare” kommunikationsverktyg i gruppdiskussioner eller löpande samtal. Då tänker jag framförallt på tjänster som Facebook Messenger, Slack (ny favorit i vårt team på jobbet), WhatsApp osv. Det är både för att jag tycker det är enklare men minst lika mycket för att många tycker mail är förvånansvärt svårt. De kollar inte mailen löpande, förstår inte principer som kopia eller allas vår favorit – svara alla.

Så idag skickar jag en tanke till skaparen av ett (eller iallafall förutsättningarna för ett) förträffligt verktyg som jag ofta tycker används till fel saker. för mig är mail sällan en bra ersättare till ett samtal men ypperligt för icke-tidskritisk, detaljerad dokumentation. Ska du ge någon ett OCR-nummer blir det jobbigt att ringa, ska ni från blankt papper sju personer försöka bestämma vad ni ska äta till middag ikväll så maila inte (om du nu inte vill bestämma/lösa det själv då kan det vara en bra idé)

Få ordning på dina listor med Trello

Första Blogg100-helgen vilket känns som en extra utmaning. Det finns ju så mycket socialiserande som ska hinnas med. Så vad passar då bättre än att skriva om ett verktyg för att få saker gjort? Jag har ganska nyss börjat använda en tjänst som heter Trello och även om idén inte är ny upplever jag att enkelheten gett mig en viss produktivitetboost.

Listor listor listor

Sedan länge är jag en person som gillar att göra listor med saker jag håller på med. Hur har varierat från post-its klistrade på skärmen, digitala dito, ett block på skrivbordet (bra i grunden men tenderar att tillslut ha viktiga saker på sidor långt bak), Excel, Keep och OneNote samt en del andra jag förträngt med tiden. För några månader sedan var jag dessutom på en dragning om Getting Things Done (GTD, är ni listmänniskor så kolla in det!) så nu har mina listor tagit en del inspiration därifrån och jag skriver ner ännu mer bara för att ha huvudet tomt så att säga.

Trello och tavlor

Så till min senaste upptäckt Trello. Om du jobbat med IT är chansen väldigt stor att du varit i kontakt med någon typ av “tavla” (som i ‘board’ i white board, inte konst). Själv hörde jag först om den när vi alla började prata Scrum och agil utveckling men det är möjligt att den använts tidigare, följt av Kanban och andra varianter på samma koncept. Huvudidén är en tavla med kort på som visualiserar statusen på samtliga pågående aktiviteter. Det görs genom att korten flyttas mellan kolumner på tavlan som representerar olika status. En avskalad form kan vara som bilden nedan visar, aktiviteterna tar sig steg för steg från “To-Do”, till “Doing” för att slutligen samlas i “Done”.

Trello tavla
Alla kort till done!

Tavlorna har sen digitaliserats och finns nu som standard i många utvecklingsverktyg och har dessutom börjat tillämpas på andra områden, exempelvis säljverktyget Pipedrive. Just nu har jag fyra olika tavlor aktiva i Trello, en för saker att ordna med i nya lägenheten, en för blogg100 och så två för jobb (ett projekt samt en allmän). Så nu flyttar jag kort hela dagarna!

Hur enkelt kan det bli?

Det finns ett par anledningar till att jag är lite till mig och tycker det här är otroligt enkelt. Till att börja med så är både webb och mobilappen rapp och intuitiv. När en kommit igång med en tavla eller två känns allting påfallande logiskt trots att det går att bygga ut sitt användande med checklistor på korten, kalendervy med mera. Bland sakerna som är enkla och gör det till en vinnare för mig är hur enkelt jag skapar mina kolumner eller listor som det heter i trello. Det gör att jag snabbt och enkelt kan bryta ut ett urval av aktiviteter till exempel med saker jag har för avsikt att lösa under dagen, sen arkiverar jag den listan när jag är klar. Funkar finfint!

Jobba tillsammans

Det går självklart också att köra Trello i team. Det funkar som så att du först skapar en grupp med den eller dem du vill samarbeta med och efter det kan du välja för varje tavla om den ska vara privat eller för teamet. Min sambo är kanske inte riktigt lika såld som jag men att ha en gemensam tavla för lägenheten har funkat väldigt bra. Där har vi “Ideas”, “Yeah let’s do this!”, “Solution?”, “Working on it…” och till slut “Done like bosses!”.

Börja trella!

Om ni precis som jag gillar listor för att hålla ordning på vad ni pysslar med tycker jag ni ska pröva Trello. Kanske märker ni som jag att livet blir lite mer rofyllt när allt inte finns bara i huvudet. www.trello.com och jag kör på gratisvarianten! Vi kan väl dock diskutera vilket verb vi ska använda, inte helt såld på trella.