Det där med moral alltså…

Minns ni hur jag igår lite sent ändå valde att ta upp det där med att Amerikanska företag blir moralpoliser i vår nya uppkopplade värld, inte nödvändigtvis på ett vis som stödjer min bild av vad som är lämpligt. Trots att det var Apple jag använde som exempel klagade jag lite på hur Facebook tillämpar sina policys också av bara farten. Inte helt opåkallat visar det sig då Facebook parallellt med det här hade en egen “ojdå det här blev visst uppmärksammat i media, bäst att vi ändrar just det här beslutet och skyller på ett misstag”-moment.

Modellen Tess Holiday var med i reklamen för ett event kallat “Feminism and Fat” som gick ut på att motverka ohälsosamma skönhetsideal. Ironin då när Facebook tar bort bilden med argumentet att annonser inriktade på fitness och hälsa inte får presentera kroppar som “perfect or extremely undesirable,”. Läs det där igen, “extremely undesireable”. Till sist backade Facebook med sedvanlig kommentar om hur de granskar superånga bilder och ibland gör misstag. Eller så behöver man helt enkelt se över sin policy och de riktlinjer man ger granskarna, kan jag tänka.

Chansningar och galna idéer

Om vi tar en titt på några av världens största företag just nu, Apple, Google, Facebook tydligast (bör väl nämna Elon Musk också både i form av Tesla och SpaceX), så håller de på med en väldans massa olika chansningar och galna idéer. Moonshots, GoogleX, Occulus Rift, självkörande bilar, smarta klockor…det är produkter som inte är skapade för att fylla ett känt behov. Tänkte spekulera lite om varför!

Ingen vill missa nästa tåg

Vi känner alla till exempel som Kodak, Sun och kanske bör vi lägga till Nokia på listan eller varför inte Myspace? Företag som var marknadsledande men som missade att hänga med när deras marknad förändrades. Alla tre (Apple, Google, Facebook) är tämligen beroende av en produkt för en stor del av sina intäkter. Då gäller det att inte sitta och sova om en ny tjänst/produkt slår undan benen på din befintliga, det är dessutom så att är du den aktör som finns överallt gör det det svårare för konkurrenter att börja ha affärer där. som ett exempel kan du ju försöka testa en webbaserad e-post du tar betalt för idag, din marknad kommer vara relativt liten eftersom bjässar som Google och Microsoft ger bort samma tjänst “gratis”.

Var finns morgondagens användare

Det här är också tillämpbart på alla tre företagen, I Europa är inte Googles huvudinriktning att öka sin marknadsandel, det finns knappt några användare att locka över. De vill bara att vi fortsätter söka via deras annonsmotor. Detsamma gäller Facebook, en så pas stor del av dagens internetanvändare har redan ett facebook-konto (dessutom äger ju fb både instagram och Whatsapp med ytterligare 100-tals miljoner användare vardera) att det är morgondagens som är det intressanta. Alltså jobbar Facebook och Google på att ge internet* til en större del av befolkning=fler presumtiva kunder. Apple har faktiskt något av samma problem även om vi får nischa in deras marknad mot både region och pris. För kassakon Iphone, andelen personer som handlar telefoner i det premiumsegment Iphone dominerar är begränsad. Både deras intåg i Kina samt släppet av den billigare Iphone 5C är exempel på försök att komma runt just det. När du dominerar en marknad måste du hitta en ny, antingen med nya produkter eller genom att utöka marknadens storlek

Rädda världen!

Folk må kalla mig naiv om de vill, men jag tror många som arbetar på de här företagen är också uppriktigt intresserade av att göra något bra för samhället i stort och jobba med spännande roliga frågor. Det gäller nämligen folk i stort, så även om företagen vill tjäna pengar så vill jag påstå att de jag träffat som arbetat med tokiga idéer som Google Glass eller på moonshot avdelningen varit mer måna om produkten än förtjänsten. Kan faktiskt avslöja att Google har som regel när de diskuterar nya idéer att en inte får fråga om business case eller hur affärsmodeller ska se ut, ekonomi är ett bannlyst ämne. Tanken är att om en produkt är tillräckligt bra så löser det sig på ett eller annat sätt. Det är såklart få företag förunnat att kunna köra på utan att ens ha en idé om hur pengarna ska in men ändå, kul koncept!

Det är mina tankar om varför det sker så många vilda gissningar och tossiga upptåg, mycket kommer falla i glömska medan andra helt plötsligt kommer flygande med våra paket.

*Facebooks internet.org initiativ kan vi däremot diskutera om det ens är internet, tar det en annan dag!

Dela! Men var?

För himla länge sedan påbörjade jag ett inlägg om fragmentering i sociala medier. Lite oklart varför jag kallade det just fragmentering men okej. Det hela kom sig av en diskussion kring hur jag och några vänner använde olika sociala medier. Idag läste jag en artikel på ämnet att det var långt ifrån ovanligt med flera olika “personligheter” med olika syften och kontexter.

Jag tycker det är intressant just hur vi hanterar våra olika konton så jag tänkte gå igenom mina även om jag faktiskt genomgått/går en viss utsuddning av tidigare skarpa gränser.

Facebook

Vid en tidpunkt var Facebook min “privata” kanal, jag delade bilder eller tankar med en vänlista där jag försökte tillämpa någon typ av separation mot kollegor samt till viss del familj och dessutom strävade efter att den skulle innehålla just vänner (inte avlägset bekanta, mellanstadie-vänner etc.). Det är fortfarande relativt få av mina kollegor jag är ansluten till på fb men det blir stadigt fler, jag säger ja till alla requests där jag faktiskt vet vem personen är och det där med att hålla på med listor har jag i princip lagt ner helt. I takt med att det ändrats har jag också tagit bort en del tidigare delningar och vad jag lägger ut har anpassats till att vara lite mer tillrättalagt och, i ärlighetens namn, mer self-promotion.

Du ser sannolikt inte var jag var på middag eller med vem, däremot kan du hitta senaste klippet från min medverkan i Aftonbladets webbtv. På många sätt ger det nog mindre att vara vän med mig på fb nu, jag har blivit en leecher som läser ibland, skickar några tummar och postar reklam.

Twitter

Här undrar jag om jag ens bestämt mig för vilken profil jag vill hålla, jag har också generellt varit alldeles alldeles för passiv. Jag är absolut publik, med viss ambition att saker ska kunna få en spridning (om än obetydlig) så jag använder hashtags, kommenterar saker som händer just nu eller något jag läst. Här delar jag lite fler artiklar, retweetar och kommer med random kommentarer. Egentligen trivs jag rätt bra på twitter och upplever att min feed i mångt och mycket ger mig mer intressanta inspel än facebook så att jag inte lagt mer tid här tidigare är rätt märkligt. Bättring framöver!

Instagram

Periodvis en stooor tidsslukare. Ser i princip varje bild i min feed som är en blandning av nära vänner, bekanta, någon enstaka publik person (det lät väl bättre än att jag följer kändisar) och en del företag. Det här gör att jag kan bli ganska gnällig och särskilt företag/organisationer som plötsligt postar fem inlägg på rad lever farligt. Försöker hålla mig aktiv och även lägga ut bilder tämligen regelbundet men tycker det är svårt utan att trilla in i för många klyschiga mat, träning, ointressant reflektion-bilder. Dessutom har jag fasligt svårt att få med personer i mina bilder, oklart varför men både jag själv, sambon och mina vänner lyser med sin relativa frånvaro – jobbar på det!

@etysen på Instagram
@etysen på Instagram

Kontexten blir avgörande

Tidigare har jag också postat på Google+, Path, Ello, Buzz för att bara nämna några men inget har nått någon typ av nivå där jag ser det som att jag hade en “personlighet” där. Idag är det helt klart på instagram följare kan få den i mitt tycke mest kompletta bilden av mig men det har alltså ändrats med tiden (i början hade jag exempelvis privat konto). Vet också att många har flera instagramkonton, både öppna och låsta. Där någonstans börjar det bli för mycket för mig. Jag hoppar glatt mellan tjänster och låter dessa fylla olika funktioner men att ha flera av samma, pust! Det som blir tydligt för mig är att kontexten blir otroligt styrande för hur jag uttrycker mig, vad jag pratar om och med vem. Precis som företag i sin kommunikation förhoppningsvis anpassar sig efter kanal och vilka följare dom har där så har jag olika ton på olika plattformar. Därför har jag också slutat försöka ersätta Tweetdeck appen som lät mig posta till flera kanaler samtidigt, använder delning instagram till twitter eller fb extremt restriktivt och skriver mina självpromotande inlägg flera gånger i en variant för twitter, en för instagram och en för facebook. Så har det väl å andra sidan alltid varit? Med familjen pratar du annorlunda än på jobbet/skolan, med olika kompisgrupper och så fortsätter det. Utvecklingen må gå snabbt men vår kommunikation är fortfarande i allra högsta grad mänsklig.

Artikeln som fick mig att tänka på det här igen var: Engadget – Multiple online identities

Facebooks nya känslor

I helgen så lanserade Facebook en sedan länge efterfrågad funktion, ogilla-knappen! Fast riktigt så var det ju inte. Men nu kan du reagera med en rad känslor annat än just “Gilla”. Vi har alla varit med om de där statusarna där du på enkelt sätt vill ge sympati eller visa att en förstår utan att det nödvändigtvis är positivt; kompisen som är sjuk, vars bil pajat eller kanske delar med sig av något jobbigt som hänt. Nu erbjuds du utöver gillandet att ge “love”, “haha”, “wow”, “sad”, “angry” emojis.
So far so good!

Här skulle jag kunna säga något om att det ju går att lämna kommentarer och faktiskt kommunicera, men i ärlighetens namn är många av oss rätt lata och det är långt ifrån alltid det krävs en kommentar. Men nu har mänskligheten iallafall kokats ner till hela 6 (!) känslor.

Mer intressant då, här sitter Facebook på en blivande guldgruva. När du börjar ge mer data om vad du tycker om kan Facebook rikta sina annonser bättre och bättre riktade annonser kan man ta mer betalt för. Dessutom kan din timeline anpassas bättre med en härligt avvägd blandning av ledsna, tråkiga, söta och djupa inlägg. Det kan då baseras inte bara på vad du interagerat med utan andras reaktioner kan också ge Facebook mer information om innehållet i ett inlägg. Minns deras test där de gav användare glada respektive sorgsna timelines för att sen se vilka inlägg personen sen gjorde? Ni fattar vad jag menar.

Så är det hela världen då? På många sätt blir min timeline mer och mer relevant desto mer den anpassar sig efter vad jag brukar vilja läsa, därför gynnas jag av att Facebook vet mer både om innehåll i inlägg och mina preferenser. Tja det beror nog på vilken skola man är av om det låter läskigt eller inte. Klart för mig är iallafall att Facebook vill ge oss en toppenupplevelse för att vi ska fortsätta komma tillbaka och åtnjuta deras annonser. Annonsörerna vill gärna veta så mycket som möjligt om oss och vad vi tycker om deras kampanjer. Ta nu en titt på bilden ovan igen, så funderar du på varför det inte finns någon mer tvetydig emoji med bland alternativen. Vad vore “typ ungefär kanske” data värd för facebook?

Google+ in the wild pt. 1

Not tired of reading about Google+ yet? Since I’ve been using it for a while now I figured I could share some thought on how it works, what you could do with it and maybe most interesting what Google need to do to make it work. First up, the conversations concept.

“Real life sharing and conversations, rethought for the web

Catchy? You bet. Does it really differs from other services? Sort of.
Google does it best to convince us that Plus really is different, not another Facebook, not another Twitter and most certainly, not another Buzz. The use of “Circles” are one thing that is a bit different. Facebook has list and encourages you to use them, Google instead call this circles and enforces it. When adding a contact you have to put them in one or more circles. Those circles are then the basis on who you share with, what you read and how private you want to stay. All to mimic how you decide what group of people to sit with at the party and what story you will share with them. This is not a major different, no matter how many times it’s repeated that people don’t use the lists in facebook. Some do (me included) and others could. It’s how those lists/circles are used that is the difference (and to some extent the creating of circles that really is simple and quite fun, yes I like organizing things).

Because the conversation concept doesn’t stop there, just like I can tell you a story that you later on will re-tell for another friend plus will let you reshare a post to any of your circles. This means that what was once a private conversation could go very public. Google just reinvented gossip. The nice thing with G+ gossip is that you will be notified and you can also do a “this is a secret don’t tell anyone” by disable resharing. So far Google hasn’t found a way to stop your friends from spreading it manually i.e. copy it or just use good old fashioned verbal skills. Google should make the share/gossip possibilities much more clear. Not only because it’s a very nice feature but also, like it or not people are used to facebooks way of (not) dealing with resharing, it doesn’t matter how much better this is. I’m guessing that failbook.com are just waiting…

People will of course be upset, I’m sure we will at one time or another hear a threat about a class action suite. In my opinion the conversations/sharing concept is great but it has to be made very very clear, we all know that people don’t read the instructions carefully and that will always be somebody else fault.

I think I’ll take a brake here and let this turn into a little series of post. Looking at one thing at the time is much more fun :)

Facebook goes fbmail

As everyone already figured out, Facebook is launching their own webmail service.
Haven’t tried it yet but the funny part is that I made some comments in discussions around the rumoured “Google Me” that what Google need is a decent dashboard/homepage, iGoogle just isn’t enough. I compared it to FB. Different services, one entrypoint. That’s what Facebook is good at, and Google simply isn’t.

Google obviously didn’t listen to me and I still use my different Google services very much separated from each other. Sure, I can connect everything with Buzz and that’s a small step in the right direction. Now facebook are taking a huge stab at one of Google’s user driving services. Where that will end up…I still have troubles seeing FB creating a better mailservice than Google given what they achieved so far but who knows?

For me its simple, no matter how big and powerful Google are/get, I still prefer trusting them with my data over Facebook any day. Trackrecords mean a lot and FB doesn’t have a cute one. We’ll see if I changed my mind in a year or so!